Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Förord till första engelska upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRORD TILL
FÖRSTA ENGELSKA UPPLAGAN
Jag hade skyndat över till London från Flandern för att
ordna min naturalisering för den händelse att Sverige skulle
bli indraget i världskriget. Henry James hade lovat att vara
en av mina ”sponsors”, han själv hade just blivit naturaliserad.
”Civis britannicus sum”, sade han med sin djupa röst. Han
visste att jag hade försökt göra det lilla jag kunde, men att
jag nu var för hjälplös själv för att kunna hjälpa andra. Han
visste det öde som väntade mig. Han lade handen på min
skuldra och frågade mig vad jag ämnade ta mig till. Jag
svarade att jag skulle lämna Frankrike för att gömma mig
som desertör i mitt gamla torn, det var rätta platsen för mig.
När han tog farväl påminde han mig om hur han för många
år sedan, när han var min gäst i Anacapri, hade försökt få mig
att skriva en bok om San Michele, som han kallade den
skönaste platsen på jorden. Varför skulle jag inte skriva Boken
om San Michele nu, om mina värsta farhågor besannades och
modet började svika? Vem kunde berätta om San Michele
bättre än jag som hade byggt det sten på sten, med mina egna
händer? Vem kunde bättre än jag beskriva alla dessa
ovärderliga antika marmorfragment som låg strödda i trädgården där
en av Tiberius villor en gång stod? Och den dystre gamle
kejsaren, vilkens trötta fot trampat mosaikgolvet som jag
bragt i dagen under vinrankorna, vilket fascinerande studium
skulle han inte vara för mig som var så intresserad av
psykologi! Ingenting gick upp mot att skriva en bok om man ville
glömma sitt eget elände, ingenting gick upp mot att skriva
en bok om man inte kunde sova.
Det var min väns sista ord till mig. Jag såg honom aldrig
mer.
Jag återvände till det gamla tornet, förödmjukad och
modlös. Medan alla andra var redo att offra liv och lem för sitt
land, vandrade jag fram och tillbaka i mitt torn rastlös som
ett fångat djur, medan ständigt nya sorgebud om lidande och
död lästes upp för mig. Ibland om kvällarna när dagens
obevekliga ljus hade upphört att pina mina ögon, brukade jag
gå upp till San Michele i hopp om bättre nyheter. Engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0015.html
