Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till första engelska upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också ha fuskat i, han försökte inbilla mig att han var
nervspecialist och skröt av att vara lärjunge till Charcot, som alla
gör. Gud hjälpe hans patienter, tänkte jag för mig själv. När
han nämnde namnet på den ryktbare läkaren vid la
Salpêtrière, kom det plötsligt för mig att jag måtte ha sett honom förr,
för länge, länge sedan. Men jag sade till mig själv att det
måste vara ett misstag, för han såg så ung och yster ut och
jag kände mig så gammal och utsliten. Hans nonchalanta
skroderande, till och med hans pojkaktighet började irritera
mina nerver. Värre blev det när jag så småningom fick klart
för mig att denna ungdom tog sig friheten att driva med mig
hela tiden, som ungt folk ofta gör med gammalt folk. Han
gick så långt att han försökte få mig att tro att det var han
och inte jag som byggt San Michele! Han sade, att han älskade
San Michele och att han skulle leva där för alltid. Det slutade
med att jag bad honom gå sin väg och lämna mig i fred och
låta mig fortsätta med Boken om San Michele och min
beskrivning av mina ovärderliga marmorfragment från Tiberius
villa.
- Stackars gamle man, sade min unge gäst med sitt mest
beskyddande småleende, ni pratar i nattmössan! Jag börjar
tro att ni inte ens kan läsa er egen handstil! Det är inte om
San Michele och era ovärderliga marmorfragment ni har suttit
och skrivit hundratals sidor, det är endast några fragment av
lera som ni har bragt i dagen bland spillrorna av ert eget
sönderbrutna liv.
Torre di Materita, 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
