Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nytt företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det finns så få björnar i Lappland i dag. Den strida älven
som Ristin och jag simmade över med ränslarna på ryggen är
spannad av en järnvägsbro. Fjället där den enögde jätten Stalo
bodde har sprängts i stycken med dynamit. Trollens vita
renhjordar har skingrats, deras silverklockor ljuder inte längre i
de tysta skogarna kring Forsstugan. Blåkulla står tomt och
öde. Den sista trollpackan har för länge sedan ridit sin väg,
Gud vet vart, på sin gammalmodiga flygmaskin. Svartalfer
och annat rackartyg smyger ännu omkring bland skumma
människotankar, och giriga dvärgar vakar ännu över guldet
som trollen, innan de bröt upp, satte in hos de rika på
obestämd tid mot hög ränta. Huldror och skogsrån finns det gott
om varthelst man kommer än i dag. Somliga säger att de är
skapade som ungmör med fylliga läppar och glänsande ögon
och vita kvinnoarmar, och att de har själar som vi. Andra
säger att de egentligen bara är fåglar med bjärta fjädrar och
fagra locktoner som lurar den ensamme vandraren vilse i
dunklet, längre och längre bort från hans mål. Möter en man
en huldra i skogen bör han genast springa sin väg. Vänder han
sig om och ser på henne är han förlorad. Hon slår armarna
kring hans hals och hackar sömnen ur hans ögon och märgen
ur hans ryggrad innan hon flyger sin väg. En man som mött
en huldra blir aldrig mer densamme som han var. Han skyr
människor, han går sina egna vägar, folk säger att han är en
smula konstig i huvudet.
Tomtar finns ännu kvar, men de har blivit mycket mera
folkskygga än när jag var liten. Det finns människor som
påstår att de aldrig sett en tomte livslevande. Man kan inte
låta bli att tycka synd om sådana människor, de måste ha
något fel på synen, kanske tröttade de sina ögon med för
många böcker i skolan. Kanske är det därför barnen ser så
allvarliga och lillgamla ut i dag och växer upp till glädjelösa
människor utan mod att leva, utan egna tankar, utan egna
drömmar. Våra dagars människor ödar för mycken tid på
att lyssna till vad andra människor säger och tänker, de gjorde
klokare i att ge sig mera ro att lyssna till sina egna tankar.
Kunskap kan vi lära av andra, vishet måste vi lära oss själva.
Källådran till vishetens brunn springer fram på vår egen mark,
bland de tysta djupen i våra egna ensamma tankar och
drömmar. Källans vatten är klart och kallt som sanningen, men
smaken är bitter som sorgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
