Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istället för ett företal till den illustrerade upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Lyckans bortskämda barn. Ser hon då ej, den nyckfulla
gudinnan, att jag är för gammal att leka med leksaker, för
klok att bli dragen vid näsan? Vet hon då inte att jag kastat
för många bestsellers på golvet för att inte ha lärt mig något
om hur mycket de väger; att jag för länge sedan kommit
underfund med att stark efterfrågan på en bok inte är någon
säkrare index när det gäller värdesättning av en författare än
ett stort klientel när det gäller värdesättning av en läkare,
samt att det i intetdera fallet är tillräckligt att enbart lita på
de levandes intyg? Det behövs en kommande generation av
läsare och kritiker för att fixera en boks värde, och Gud
hjälpe oss bestsellers för en dag!
Jag är ingen författare och jag hoppas att aldrig bli någon.
Boken om San Michele var resultatet av en ren
olyckshändelse, tillkommen medan jag trevade mig fram i skumrasket
bland tangenterna på min nyförvärvade Corona för att lära
mig maskinskrivning - jag hade blivit varskodd om att det var
hög tid. Jag var så upptagen med mina tio fingrars klumpiga
akrobatik att jag hade föga tid att övervaka den självsvåldiga
kurragömmaleken mellan tanke och ord i mitt bakhuvud.
”Ich habe nie über das Denken gedacht”, jag har aldrig
ägnat vidare eftertanke åt tänkandet, sade Goethe. Men då
och då mellan tangentslagen hörde jag mitt hjärta slå.
Men min största svårighet när jag skrev denna bok var att
hålla mig stilla där jag var, jag tycktes alltid vara på benen
från ett ställe till ett annat. ”Mina tankar somnar, om inte de
och jag vandrar omkring”, skrev Montaigne. Allt som oftast
måste jag mitt i ett kapitel om någonting helt annat sätta i
väg till Lappland på besök hos några tomtar och troll eller
för att intervjua en björn, för att i nästa mening ta mig ett
bad i Capris Blå grotta, titta till stackars Jack, den sjuka
gorillan i Paris, och rulla nerför Mont Blancs isbranter
mellan två kommatecken, och då och då läska gommen med ett
glas Caprivin under San Micheles pergola. Medan jag flirtade
i månskenet med den vackra grevinnan i hennes château i
Touraine, hann jag med att blanda ihop de bägge likkistorna
på tåget från Heidelberg och kyssa nunnan i klostret Sepolte
Vive i det kolerasmittade Napoli, innan jag föll i sömn bland
Messinas ruiner på min vän signor Amadeos madrass, han
som mördat åtta människor och lånat mig femhundra lire.
Natten var orolig, i min dröm var jag tillbaka på Avenue
de Villiers, darrande för den fruktansvärda mamsell Agata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
