Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekantskap. Ingenting var lättare, han skulle predika samma
kväll för ”le Figlie di Maria” i kyrkan.
- Han är en mycket lärd man, sade Annarella.
Han kände namnen på alla helgon och martyrer och hade
varit i Rom för att kyssa påvens hand. Hade hon varit i Rom?
Nej. I Napoli? Nej. Hon hade varit nere i Capri en gång, det
var på hennes bröllopsdag, men Gioconda hade aldrig varit
där, Capri var fullt av ”gente malamente”. Jag talade om för
Annarella, att jag kände väl till deras skyddspatron och hur
många underverk han hade gjort och hur vacker han var, helt
och hållet av rent silver. En pinsam tystnad följde.
- Ja, nog säger de att deras San Costanzo är av rent
silver, muttrade Annarella med en föraktfull axelryckning,
men vem vet, chi lo sa? Vad hans underverk beträffar kunde
man räkna dem på fingrarna, medan däremot Sant’ Antonio,
Anacapris skyddspatron, redan hade gjort flera hundra
miraklen Altro che San Costanzo! Jag hade redan gått över helt
och hållet till Sant’ Antonio, jag väntade nu bara på ett nytt
underverk av honom som skulle föra mig tillbaka till hans
förtjusande by så snart som möjligt. Och Annarellas tilltro
till Sant’ Antonios undergörande makt var så stor att hon
blankt vägrade att låta mig betala henne.
- Pagherete un’altra volta, ni kan betala mig nästa gång.
- Addio, Annarella! Addio, Gioconda!
- Arrividerla, presto ritorno, Sant’ Antonio vi benedica, la
Madonna vi accompagni!
Gamle mastro Vincenzo var alltjämt ivrigt sysselsatt i sin
trädgård, han grävde djupa fåror i den doftande jorden för
de nya vinstockarna. Då och då plockade han upp en kulört
marmorplatta eller en bit röd stucco och kastade den över
muren. - Roba di Timberio, sade mastro Vincenzo. Jag slog
mig ner på en sönderbruten granitkolonn bredvid min nye
vän. - Era molto duro, den var mycket svår att bryta i stycken,
sade mastro Vincenzo. Vid mina fötter gick en kyckling och
krafsade i jorden efter mask och mittför min näsa petade den
fram ett mynt. Jag tog upp det och kände genast igen
Augustus ädla huvud, ”Divus Augustus Pater”. Mastro Vincenzo
sade att det icke var värt en baiocco. Jag har det ännu i min
ägo. Han hade planterat alla sina vinstockar och alla sina
fikonträd med egna händer. - Hårt arbete, sade mastro
Vincenzo och höll upp sina valkiga händer, hela trädgården var
full av roba di Timberio, pelare, kapitäler, bitar av statyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
