- Project Runeberg -  Boken om San Michele /
55

[MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Avenue de Villiers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vittnesmål om den förre värdens död. Gud vet i vilken
obehaglig historia jag kunde ha blivit invecklad om inte Arcangelo
Fusco varit. Det hade i alla fall hängt på ett hår. Det var
mycket nära att jag hade blivit arresterad för mord.[1]
Arcangelo Fusco, som hade en ros instucken bakom örat på italienskt
manér, räckte sin blomma med sydländskt galanteri till
grevinnan som såg ut som om hon aldrig fått motta en elegantare
tribut till sin ungdom och skönhet. Nu var det för sent att fara
till Jardin des Plantes och jag körde grevinnan direkt till
hennes hôtel. Hon var mycket tyst och jag försökte muntra
upp henne med att berätta den lustiga historien om den snälla
amerikanskan, som av en händelse läst min artikel om dockor
i Blackwood’s Magazine som stått översatt i Le Figaro och
som genast börjat sy dockor i stor skala åt de fattiga barn
jag talat om. Hade hon inte lagt märke till hur fint dockorna
var klädda? Jo, det hade hon. Var damen vacker? Ja, mycket.
Var hon i Paris? Nej, jag hade varit tvungen att stoppa
dockfabrikationen eftersom jag till slut hade flera dockor än
patienter, och nu hade jag skickat damen till S:t Moritz för
luftombyte. När jag tog farväl av grevinnan utanför hennes
hôtel beklagade jag att det inte blivit någon tid över för att
besöka gorillan i Jardin des Plantes, men jag hoppades att
hon i alla fall inte skulle ångra sin dag.

- Visst inte, jag är så tacksam, men... men... men -
jag skäms så, snyftade hon då hon sprang in genom porten
till sin bostad.


[1] Denna egendomliga historia har jag berättat på annat håll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free