Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Patienter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag skall aldrig göra det mera. Be vem som helst som du kan
lita på och som tycker om hundar, vilket är ett oeftergivligt
villkor, att han tar din gamle hund med sig ut i parken, ger
honom ett ben att äta på och skjuter honom med en revolver
genom örat. Det är en ögonblicklig och smärtfri död, livet
slocknar som ett ljus blåses ut. Många av mina gamla hundar
har dött så för min egen hand. De ligger alla begravna under
cypresserna i Materita och över deras gravar står en antik
marmorkolonn. Där ligger också en annan hund som under
tolv år var en trogen vän till en hög Dam, som ehuru hon är
Moder för ett helt land, mitt eget hemland, har rum i sitt
hjärta för honom och som lägger en knippa blommor på hans
grav var gång hon kommer till Capri.
Ödet har velat att det mest sympatiska av alla djur skall
vara bärare av den mest fasansfulla av alla sjukdomar -
vattuskräck. Jag följde på Institut Pasteur det första stadiet i den
långa kampen mellan vetenskapen och den fruktade
sjukdomen, men jag var också vittne till den slutliga segern. Den
var dyrköpt. Hekatomber av hundar måste offras och kanske
även några människoliv. Jag brukade besöka de dödsdömda
djuren och ge dem den lilla lindring jag kunde, men det blev
till slut så pinsamt för mig att jag för någon tid måste upphöra
med att överhuvud gå till Institut Pasteur. Dock tvivlade jag
aldrig på att vad som gjordes var rätt, att det måste göras. Jag
bevittnade många negativa resultat, såg många människor dö
både före och efter behandlingen med den nya metoden.
Pasteur blev skarpt angripen inte bara av alla slags okunniga
men välmenande hundvänner utan också av många bland sina
egna kolleger, han anklagades till och med för att med sitt
serum ha förorsakat åtskilliga av sina patienters död. Själv
gick han sin väg rakt fram utan att nedslås av motgångar, men
de som såg honom under denna tid visste hur han led av de
plågor han var nödsakad att tillfoga hundarna, ty han var
själv en stor hundvän. Han var den mest godhjärtade
människa jag någonsin mött. Jag hörde honom en gång säga att
han aldrig skulle ha mod att skjuta en fågel. Allt som
möjligen kunde göras för att minska laboratoriehundarnas lidanden
blev gjort. Så hade till och med kennelskötaren i Villeneuve de
l’Étang, en före detta gendarm vid namn Pernier, utsetts till
denna post av Pasteur själv på grund av att han var känd
för att vara en stor hundvän. Dessa stallar rymde sextio
hundar, ympade med serum, vilka regelbundet fördes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
