Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Château Rameaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
istället för andras! Vad i all världen hade jag att göra med
grevinnan? Hon hade det utmärkt bra i sitt château i Touraine
efter vad det stod i monsieur l’Abbés sista brev, och jag hade
det utmärkt bra i Paris, världens skönaste stad. Det enda jag
behövde var en smula sömn. Men vad skulle greven säga, om
jag skrev till honom i kväll och sade att jag tacksamt
accepterade hans vänliga inbjudan till Château Rameaux och skulle
komma i morgon? Om jag bara kunde få sova i natt! Varför
skulle jag inte ordinera för mig själv ett av de där utmärkta
sömnmedlen som jag i dussintal skrev ut åt mina patienter,
och sova i tolv timmar och glömma bort alltihop,
Montparnasse, slottet i Touraine, grevinnan och hela resten! Jag lade
mig på sängen, klädde inte ens av mig så trött var jag. Men
jag tog inte sömnmedlet, les cuisiniers n’ont pas faim, säger
man i Paris. Morgonen därpå fann jag bland min post ett
brev från monsieur l’Abbé med ett P. S. av grevens hand:
”Ni sade att ni tyckte bäst om lärkans sång. Lärkan sjunger
ännu, men det varar inte länge till. Det är bäst ni kommer
snart.”
Lärkan! Och jag som på två år inte hade hört några andra
fåglar sjunga än sparvarna i Tuilerieträdgården!
Hästarna som förde mig från stationen var superba.
Slottet från Richelieus tid låg i en magnifik park av
sekelgamla lindar. Möblerna i mitt rum var i praktfull Louis
XVI-stil, S:t Bernhardshunden som följde mig i hälarna
uppför trappan var vacker - allting var vackert. Det var också
grevinnan i sin enkla vita klänning med en enda La France-ros
i skärpet. Jag tyckte att hennes ögon var större än någonsin.
Greven var som en annan människa med rosiga kinder och
vakna ögon. Hans älskvärda välkomsthälsning tog bort min
blyghet, jag var ännu en barbar från Ultima Thule och hade
aldrig förr gästat ett slott. Monsieur l’Abbé hälsade mig som
en gammal vän. Greven sade att vi hade lagom tid att gå ett
slag i parken före teet eller ville jag kanske hellre se stallet?
Jag fick en korg med morötter för att dela ut till ett dussin
magnifika hästar som stod där i eleganta täcken i polerade
ekspiltor.
- Ge den där en extra morot för att göra er god vän med
honom genast, sade greven. Han tillhör er så länge ni är här
och detta är er groom, tillade han och pekade på en engelsk
pojke som förde handen till mössan för att hälsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
