Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Château Rameaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Arcangelo Fusco som hade sålt sina söndagskläder för att
betala den lilla flickans likkista.
Det kom dock en tid när allt var över, då Arcangelo Fusco
återvände till sin gatsopning och jag till mina mondäna
patienter. Under det jag tillbringat mina dagar och nätter i
La Villette och Montparnasse hade det eleganta Paris packat
sina koffertar och rest till sina châteaun eller favoritbadorter
vid havet. Boulevarderna hade tagits i besittning av
nöjeslystna utlänningar, som skockat sig till Paris från alla den
civiliserade och ociviliserade världens hörn för att göra av
med sina överflödiga pengar. Många av dem satt i mitt
väntrum otåligt bläddrande i sina Bædekrar, alltid insisterande
på att få komma in först, sällan med ett viktigare ärende än
att få en ”pick me up”, vad jag sannerligen behövde mycket
bättre än de. Andra låg i sina eleganta teklänningar, dernière
création Worth, bekvämt utsträckta på sina schäslonger i sina
mondäna hotell och sände bud efter mig alla timmar på
dygnet för att jag skulle hjälpa dem på benen till
operamaskeraden dagen därpå. I regel skickade de inte efter mig två
gånger, och det undrar jag inte på.
Vilken bortkastad tid! tänkte jag för mig själv när jag
släpade hem mina trötta ben över boulevardens glödande
asfalt under de dammiga kastanjeträden som med slokande
blad kippade efter luft.
Jag ska säga er, sade jag till kastanjeträdet, vad det är
för fel med både er och mig, vi behöver luftombyte, vi måste
bort från denna glödande storstad! Men hur komma bort från
detta inferno, ni med era värkande fötter fastkedjade vid
järnringen under asfalten, och jag med alla dessa rika
amerikaner i mitt väntrum och med massor av andra patienter i
sina sängar? Om jag gav mig i väg, vem skulle då se efter
aporna i Jardin des Plantes? Vem skulle muntra upp den
flämtande isbjörnen, nu när hans värsta tid har börjat? Han
förstår ju inte ett ord av vad andra vänliga människor säger
till honom, han som bara förstår svenska! Och hur skulle det
gå med Quartier Montparnasse? Montparnasse! Jag ryste till
när ordet flög genom min hjärna, jag såg ett blått barnansikte
i skenet av en liten fotogenlampa, jag såg blodet spruta fram
ur snittet jag just gjort i barnets strupe och jag hörde moderns
ångestrop. Och vad skulle grevinnan säga?... Grevinnan?
Nej, med sådana hallucinationer mitt på Boulevard
Malesherbes var det sannerligen hög tid att sköta mina egna nerver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
