Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läger på fem kåtor, där hans fem gifta söner bodde med hustru
och barn, alla i arbete från morgon till kväll med skötseln av
hjorden på tusen renar.
- Snart får vi också tänka på att bryta upp, fortsatte Turi.
Jag tror vi får en tidig vinter i år. Snön under björkarna blir
snart för hård för renarna att komma åt mossan, vi får nog ge
oss av ner till skogen före månskiftet. Jag hör på hundarnas
skall att de redan fått väderkorn på vargen. Sa du inte att
du såg spåret av den gamle björnen i Sulmöpasset i går?
frågade han en ung lapp som just krupit in i kåtan och hukat
sig vid elden.
Jo, det hade han sett och också spår av varg många gånger.
Jag var glad att höra att det ännu fanns björn här. Jag hade
hört att endast några få fanns kvar i denna trakt. Turi sade
att jag hade rätt. Den här björnen var en gammal slagbjörn,
som hade hållit till här i åratal - folk såg honom ofta lufsa
omkring i passet. Tre gånger hade de ringat honom när han låg
i sin vintersömn, men han hade alltid kommit undan, han var
en mycket listig gammal björn. Turi hade en gång till och
med lyckats få skott på honom, men han hade bara ruskat på
huvudet och tittat på Turi med sina sluga ögon. Han visste
mycket väl att en vanlig kula inte kunde döda honom. Endast
en silverkula, stöpt en lördagsnatt vid kyrkogården, kunde ha
tillräcklig kraft, för han stod väl hos uldrorna.
- Uldrorna?
Kände jag inte till uldrefolket som levde under jorden?
När björnen låg i ide om vintern bar uldrorna mat till honom
om nätterna, för inte kunde ett så stort djur leva i månader
utan mat, menade Turi. Men uldrorna hade förbjudit björnen
att döda en människa. Om han bröt mot den lagen fick han
ingen mat av uldrorna och måste lämna idet. Björnen var
inte listig och lömsk som vargen. Björnen hade tolv mans
styrka och en mans vett. Vargen hade tolv mans vett och en
mans styrka. Björnen tyckte om ärligt spel. Om han mötte
en lapp och lappen gick fram till honom och sade: ”Kom och
låt oss slåss ett tag, jag är inte rädd för dig”, så slog björnen
bara omkull honom med tassen och gav sig i väg utan att
göra honom något ont. Björnen rörde aldrig en kvinna, hon
behövde bara visa honom att hon inte var en karl, så gick han
genast sin väg.
Jag frågade Turi om han hade sett några uldror.
Nej, det hade han inte, men Ellikare hade sett dem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
