Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörigheter i sin laukos. En blå schal, ett extra par nätta
renskinnsskor, ett par vackert broderade röda skinnvantar att
bära i kyrkan, en bibel. Återigen frapperades jag av hur fint
formade hennes små händer var, något som är vanligt bland
lapparna. Vad hade hon i den lilla runda asken av
masurbjörk? Som jag inte förstod ett ord av hennes långa
förklaring på blandad svenska, finska och lapska satte jag mig upp
och öppnade asken. Den innehöll en handfull jord, vad skulle
hon göra med den?
Återigen gjorde Ristin sitt bästa för att få mig att förstå,
men jag begrep tyvärr inte ett ord. Hon skakade otåligt på
huvudet liksom för att säga att jag var mycket dum. Därpå
lade hon sig raklång på mossan och låg alldeles stilla och
stel med slutna ögon och armarna i kors över bröstet. Så satte
hon sig upp och krafsade fram under mossan en handfull mull
som hon visade mig med mycket allvarlig min. Nu förstod
jag vad det var i asken. Asken innehöll lite jord från en grav
under snön där en lapp blivit lagd till vila sistlidna vinter.
Ristin skulle ta med sig mullen till prästen som skulle läsa
Fader Vår över den och sedan strö den över kyrkogården.
Vi axlade våra ränslar och fortsatte vår färd. Landskapet
förändrade sig mer och mer ju längre vi kom nerför
sluttningen. Vi vandrade över milslånga myrar bevuxna med
starrgräs och fulla av klargula hjortron som vi plockade och
åt under vägen. Snart kom vi in bland dungar av dvärgbjörk,
asp och ask och snår av vide, hägg och vilda vinbär. Ett par
timmar senare vandrade vi genom en tät skog av ståtliga
furor. Snart kom vi till ett trångt bergspass mellan branta
mossbelupna klippor. Himlen över våra huvuden var ännu
ljus men det började redan mörkna inne i sänkan. Ristin såg
sig oroligt omkring, jag förstod hon var angelägen att komma
ut ur bergspasset innan natten var över oss. Plötsligt
tvärstannade hon. Jag hörde knastrandet av en trädgren och
såg någonting mörkt skymta fram på mindre än femtio
meters avstånd.
- Spring, viskade Ristin vit i ansiktet och med sin lilla hand
på yxan.
Jag begärde inte bättre, men en våldsam kramp i vadorna
naglade fast mig på stället.
Jag kunde se honom tydligt där han stod ända till knäna i
blåbärsriset, med en kvist av sina favoritbär stickande ut ur
käften. Vi hade tydligen stört honom mitt i hans kvällsvard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
