Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äta med mig men det var mot etiketten, hon skulle äta i köket
med barnbarnen. De två gamla satt bredvid mig och såg på
medan jag åt.
- Har du sett kungen?
Nej, det hade jag inte. Jag hade inte rest över Stockholm,
jag hade kommit direkt från ett annat land, från en annan
stad många gånger större än Stockholm.
Farbror Lars visste inte att det fanns någon stad som var
större än Stockholm.
Jag talade om för mor Kerstin, hur mycket jag hade
beundrat hennes vackra bruddräkt. Hon smålog och sade att
hennes mor hade burit samma dräkt på sitt eget bröllop för
Gud vet hur många år sedan.
- Men ni lämnar väl inte härbret öppet om natten?
frågade jag.
- Varför inte? sade farbror Lars. Det finns ingen mat i
härbret och jag sa dig ju att vargar och rävar inte bryr sig
om kläder.
- Men någon annan kunde ju vilja åt dem, härbret ligger ju
flera hundra alnar från huset. Bara den där björnskinnsfällen
är värd en massa pengar, och vilken handelsman som helst
i Stockholm skulle med glädje betala flera hundra riksdaler
för bruddräkten.
De två gamla såg mycket förvånade på mig.
- Men hörde du inte att jag sa att jag skjutit björnen själv
och likaså alla vargarna? Förstår du inte att det är mor
Kerstins bruddräkt och att hon fått den av sin egen mor?
Förstår du inte att alltsammans tillhör oss och inte någon
annan så länge vi är i livet, och att det går till vår son när
vi dör? Vem skulle kunna komma på tanken att ta våra egna
kläder från oss?
De båda gamla tycktes nästan stötta över min fråga.
Plötsligt kliade Lars Anders sig i håret med en slug glimt
i sina gamla ögon.
- Nu förstår jag vad han menar, sade han till mor Kerstin.
Han menar tockna där som de kallar tjuvar.
Jag frågade Lars Anders om det var sant vad Turi berättat
mig, att den stora stalon slagit hål i botten på Sivasjön och
släppt ut alla fiskarna. Jo, det var nog sant det, det fanns inte
en enda fisk i sjön fast alla de andra fjällsjöarna var fulla med
fisk. Men om det var en stalo som släppt ut fiskarna kunde
han inte svära på. Lapparna var fulla av trollkonster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
