Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Hur gammal är du, tomte?
- Sexhundra år. Jag vet det bestämt, för jag var född
samma år som den stora tallen utanför barnkammarfönstret, du
minns, där ugglan bodde. Din far sa alltid att det var det
äldsta trädet i hela skogen. Kommer du inte ihåg den stora
ugglan, minns du inte hur hon brukade sitta och blinka åt
dig genom fönstret med sina runda ögon?
- Är du gift?
- Nej. Jag är ungkarl, sade tomten. Och du?
- Inte ännu, men...
- Akta dig! Min farfar brukade alltid säga att det äkta
ståndet var mycket riskabelt, och en vis man har sagt att
man inte kan vara nog försiktig i valet av sin svärmor.
- Sexhundra år gammal! Sannerligen, du ser mycket yngre
ut. Det kunde jag aldrig ha trott när jag såg dig hala dig utför
bordsbenet och springa över golvet när du fick se mig sitta
i sängen.
- Tack så mycket, det är inte något fel på mina ben, det
är bara ögonen som börjar bli lite svaga. Jag kan knappt se
någonting på dagen. Det susar också ständigt i öronen på
mig alltsedan människorna började med det där förskräckliga
sprängandet i bergen runtomkring. Somliga säger att det är
för att röva guld och järn från trollen. Andra påstår att det är
för att bryta väg för den där eldsprutande draken med de två
svarta strimmorna på ryggen som ringlar fram genom
skogarna och över floder och sjöar. Vi tomtar är alla rädda för
honom. Alla djur i skog och på hed, alla fåglar i luften, alla
fiskar i floder och sjöar, till och med trollen flyr sin väg in
i bergen när han kommer. Vad ska det bli av oss stackars
tomtar? Hur ska det gå för barnen när vi inte längre håller
till i barnkammarn för att berätta sagor för dem medan de
somnar och vaka över deras drömmar? Vem ska se efter
hästarna i stallet, vem ska se till att de inte faller omkull på
isen och bryter benen? Vem ska väcka korna och hjälpa dem
att sköta de nyfödda kalvarna? Det är hårda tider ska jag
säga dig, jag tror det är någonting på tok med världen. Det
är ingen ro någonstans, allt det här bullret och bråket tar på
mina nerver. Jag törs inte stanna längre hos dig. Ugglan
börjar redan bli sömnig, alla småkryp i skogen håller på att
gå till sängs, ekorrarna knaprar redan på sina grankottar,
snart böljar tuppen gala och det förskräckliga sprängandet i
berget på andra sidan sjön sätter i gång igen. Jag står inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
