Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit till Forsstugan i natt? Varken Kerstin eller jag har
sovit en blund. Kerstin tror att det är lappjäntan som har
förhäxat gården, men jäntan påstår att hon blev döpt i Rukne
förra sommaren. Men man vet aldrig var man har de där
lapparna. De är fulla av trolldom och djävulstyg. Hur som
helst skickade jag i väg henne i gryningen. Hon är snabbfotad
och är nog framme vid lappskolan före solnedgången. När
ska du fara?
Jag sade att jag inte hade någon brådska. Jag skulle gärna
vilja stanna ett par dar, jag tyckte så mycket om Forsstugan.
Farbror Lars sade att hans son skulle komma hem från
timmerhuggningen på kvällen, så det fanns inte längre något rum
för mig att sova i. Jag svarade att jag inte hade något emot
att sova i ladan, jag tyckte om doften av hö. Varken farbror
Lars eller mor Kerstin tycktes gilla mitt förslag. Jag hade
tydligt intryck av att de ville bli av med mig. De sade knappast
ett ord till mig, de föreföll nästan rädda för mig. Jag frågade
farbror Lars om främlingen som kommit till Forsstugan för
två dagar sedan och som ätit upp allt deras bröd. Han kunde
inte tala ett ord svenska, sade Lars Anders. Finnlappen som
bar hans metspön och fiskegrejor sade att de hade gått vilse,
de var halvdöda av hunger och hade ätit upp all mat som
fanns i huset. Farbror Lars visade mig myntet som
främlingen envisats att ge barnbarnen. Var de möjligt att det var
rent guld?
Det var en engelsk sovereign. På golvet vid fönstret låg en
Times adresserad till sir John Scott. Jag öppnade tidningen
och läste i väldiga bokstäver:
FRUKTANSVÄRD KOLERAEPIDEMI I NAPOLI
ÖVER TUSEN DÖDA VARJE DAG
En timme senare stod Pelle, farbror Lars sonson, på gården
med en liten lurvig norskhäst. Farbror Lars blev stum av
häpnad när jag ville betala åtminstone för provianten i min
ränsel, han sade att han aldrig hört talas om något liknande.
Jag skulle inte vara orolig, för Pelle kände mycket väl till
vägen. Vid den här tiden på året var det en lätt och bekväm
resa. Åtta timmars ritt genom skogen till Rukne, tre timmars
färd utför älven i Liss Jockums båt, sex timmars vandring
över fjället till kyrkbyn och två timmars rodd över sjön till
Luossojärvi och därifrån åtta timmars åkning till den nya
järnvägsstationen. Något persontåg fanns det inte ännu, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
