Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädtopparna, en ny dag tittar in genom fönstret och du ska
se allting i långt klarare ljus än du ser det nu i skenet av
talgdanken på bordet. Men nu måste jag ge mig i väg. Farväl
drömmare, och väl mött!
- Väl mött, lille man!
Han halade sig ner från stolen vid min säng och larvade
i väg mot dörren i sina små träskor. Medan han trevade i
byxfickan efter sin barnkammarnyckel brast han plötsligt ut
i ett sådant gapskratt att han måste hålla sig för magen med
båda händerna.
- Döden! fnissade han för sig själv. Jag har aldrig hört
på maken! Vilka kortsynta dårar är inte dessa stora människor
i jämförelse med oss små tomtar! Döden! Vid jätten Finn!
Det var det dummaste jag någonsin hört!
När jag vaknade och såg ut genom fönstret var marken
vit av nyfallen snö. Högt upp i skyn hörde jag vingslag och
rop från en flock vildgäss. Lycka på resan, lille tomte!
Jag satte mig ner vid min frukost: en tallrik gröt, nysilad
mjölk och en kopp utmärkt kaffe. Farbror Lars talade om att
han stigit upp två gånger på natten, lapphunden hade morrat
hela tiden, som om han såg eller hörde någonting. Själv hade
han tyckt sig se vad som kunde ha varit en varg smyga
omkring utanför huset. En gång tyckte han sig höra ljudet av
röster från lagården, men han lugnade sig när han förstod att
det var jag som talade i sömnen. Hönsen hade kacklat hela
natten.
- Ser du där, sade farbror Lars och pekade på ett spår i
snön som ledde fram till mitt fönster. Det måste ha varit
åtminstone tre av dem. Jag har bott här i över trettio år och
jag har aldrig sett vargspår så nära gården. Och se på det
här! sade han och pekade på ett annat spår, stort som en
människofot. Jag trodde att jag drömde när jag såg det. Så
sant jag heter Lars Anders i Forsstugan har björnen varit här
i natt. Det är tio år sedan jag sköt en björn i den här skogen.
Hör du hur de smackar och knaprar på kottarna uppe i tallen
vid lagården. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många
ekorrar i ett träd. Hörde du hur ugglan tjöt i skogen hela
natten och hur lommen lockade ideligen borta från fjällsjön?
Hörde du nattskärran surra omkring ladugården i gryningen?
Jag begriper inte allt det här, i vanliga fall är skogen tyst
som en grav sedan det mörknat. Varför har alla de här djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
