Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 8. Napoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8
Napoli
Om någon skulle vilja veta mera om min vistelse i Napoli så
står det att läsa därom i Letters from a Mourning City, om
han kan få tag i ett exemplar, vilket inte är troligt ty boken
är för länge sedan utgången i bokhandeln. Jag har nyligen
själv med stort intresse läst dessa Bref från Napoli som de
kallades i den svenska upplagan. Jag skulle inte kunna skriva
en sådan bok i dag om det så gällde mitt liv. Boken är full
av pojkaktig ysterhet, men också av självberöm, jag stack
sannerligen inte under stol med mina bedrifter. Jag var
tydligen mycket belåten med att ha rusat från Lappland till
Napoli när alla andra flydde från staden. Jag beskriver hur
jag vandrade omkring dag och natt i de smittade
fattigkvarteren, med mina kläder fulla av löss, och hur jag livnärde mig
med rutten frukt och sov i en smutsig locanda. Allt detta är
fullkomligt sant, jag har intet att ta tillbaka. Skildringen av
det kolerasmittade Napoli är exakt, jag beskrev bara vad jag
såg med nordbons entusiastiska ögon.
Men skildringen av mig själv är långt ifrån exakt. Jag hade
panna att skriva att jag inte var rädd för kolera, inte var
rädd för döden. Det är inte sant. Jag var fruktansvärt rädd
för både kolera och död från första dagen till den sista. Jag
beskrev i det första brevet hur jag halvt medvetslös av
karbollukten i det tomma tåget steg ut på den öde piazzan sent på
kvällen, hur jag på gatorna mötte långa karavaner och vagnar
och omnibussar fulla med lik på väg till kolerakyrkogården,
och hur jag tillbragte hela natten bland de döende i
fattigkvarterens fondaci. Men jag aktade mig noga att beskriva
hur jag ett par timmar senare på nytt infann mig på stationen
ivrigt frågande efter nästa tåg till Rom, Kalabrien eller
Abruzzerna, vart som helst, ju längre dess bättre, bara jag
kom bort från detta helvete. Hade där funnits något tåg
skulle det icke ha funnits några Bref från Napoli. Men det
fanns inget tåg förrän nästa dag: kommunikationerna var
nästan helt avbrutna. Det var ingenting annat att göra än att
hoppa i sjön vid Santa Lucia i soluppgången och att med kallt
huvud och darrande lemmar återvända till fattigkvarteren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0131.html
