Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Napoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Potess’essere ciecato, potess’essere ciecato, skrek hon
ännu i dörren när jag raglade nerför trappan.
Den fruktansvärda förbannelsen, den mest fruktansvärda
av alla förbannelser som kunde slungas emot mig, ringde i
mina öron hela natten. Jag vågade inte gå hem. Jag vågade
inte vara i mörkret. Jag satt återstoden av natten i Santa
Maria del Carmine, jag trodde att det aldrig skulle bli dag
igen.
När jag vacklade in i Farmacia di San Gennaro på
morgonen för att få min vanliga styrkedryck, en annan av don
Bartolos högst effektiva specialiteter med en verkan som
påminde om dynamit, hade padre Anselmo just skickat bud
från klostret att jag genast skulle komma dit
Hela klostret var skräckslaget, tre nunnor hade insjuknat
i kolera under natten. Padre Anselmo talade om att de efter
en konferens med abbedissan hade beslutat att skicka efter
mig. Förskräckta nunnor sprang fram och tillbaka i
korridorerna, andra sjöng böner i kapellet. De tre sjuka nunnorna
låg på halmmadrasser i sina celler. En av dem dog på
eftermiddagen. Nästa natt kom turen till den gamla nunnan som
hade hjälpt mig med de tre sjuka. Hon ersattes av en annan
nunna som jag redan lagt märke till vid mitt första besök -
det var ej svårt att lägga märke till henne för hon var ung
och ovanligt vacker. Hon sade inte ett ord till mig, hon
svarade inte ens på min fråga vad hon hette, men jag hörde
padre Anselmo kalla henne syster Ursula. Senare på dagen
bad jag att få tala med abbedissan och fördes av syster Ursula
till hennes cell. Den gamla abbedissan såg på mig med sina
kalla genomträngande ögon, stränga som en domares.
Hennes ansikte var hårt och livlöst som om det varit hugget i sten,
hennes tunna hoppressade läppar såg ut som om de aldrig
skilts i ett leende. Jag sade till abbedissan att hela klostret
var infekterat, att de sanitära förhållandena var
fruktansvärda, att hela klostret måste utrymmas om de inte alla skulle
dö i kolera.
Hon svarade att det var i strid mot ordensreglerna att
någon nunna lämnade klostret levande. De måste alla stanna
där de var, deras liv var i madonnans och San Gennaros
händer.
Med undantag av ett par hastiga besök i Farmacia di San
Gennaro för att kasta i mig en dubbel dosis av don Bartolos
undergörande styrkedryck, satte jag inte min fot utom klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
