Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Der Leichenbegleiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att visa konduktören hans små valptänder, förgäves
stoppade jag i smyg min sista femmark i konduktörens hand.
Waldman måste genast föras till hundkupén. Full av
hämndlust pekade jag på den feta damens korg och frågade
konduktören, om det inte var lika verboten att resa med en katt
utan biljett? Jo, det var verboten. Den feta damen och
konduktören grälade fortfarande när jag kiev ner på perrongen.
Hundfinkan bestod av en mörk cell rakt över vagnshjulen, full
med rök från lokomotivet, hur skulle jag kunna placera
Waldman där? Jag sprang till bagagevagnen och bönföll
konduktören att ta hand om valpen. Han sade att det var
verboten. Skjutdörrarna på nästa godsvagn drogs försiktigt
åt sidan, tillräckligt för att låta huvudet av der
Leichen-begleiter sticka ut med en lång pipa i munnen. Vig som en
katt klättrade jag upp i vagnen med Waldman och min
resväska.
Femtio mark extra att betalas vid framkomsten om han
ville gömma Waldman i vagnen till Lübeck! Innan han
hunnit svara slogs dörrarna igen utifrån, en skarp vissling
från lokomotivet och tåget satte sig i gång. Sida vid sida i
den stora godsvagnen stod de två packlårarna. Hettan var
fruktansvärd, men det var gott om utrymme att sträcka ut
benen. Waldman föll genast i sömn på min röck, der
Leichen-begleiter tog en butelj varmt öl från sin proviantkorg, vi
tände våra pipor och satte oss på golvet för att diskutera
situationen. Vi var fullkomligt säkra på att ingen hade sett
mig klättra upp i vagnen med Waldman, och min värd
försäkrade att ingen konduktör någonsin kom i närheten av
vagnen. När tåget en timme senare saktade framför nästa
station, upplyste jag Leichenbegleitem att endast våld kunde
tvinga mig att skiljas från honom, jag ämnade stanna där
jag var tills vi var framme i Lübeck. Timmarna gick under
angenäm konversation, som huvudsakligen hölls vid liv av
der Leichenbegleiter. Jag talar dålig tyska, fast jag förstår det
bra. Min nye vän sade att han gjort denna resa många
gånger, han visste till och med namnet på varje station där
vi stannade fast vi aldrig såg någonting av yttervärlden från
vår fångvagn. Han hade varit Leichenbegleiter i över tio år,
det var ett angenämt och bekvämt yrke, han tyckte om att
resa och se nya länder. I Ryssland hade han varit sex gånger
förut, han tyckte om ryssarna, de ville alltid bli begravna
i sitt hemland. Ett stort antal ryssar kom varje år till Heidel-
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
