Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Der Leichenbegleiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg för att konsultera de många berömda professorerna.
Ryssarna var hans och hans hustrus bästa klienter, hans fru
var Leichenwäscherin. Knappt en enda balsamering av vikt
utfördes utan att de tillkallades. Pekande med pipan på den
ena packlåren sade han, att han hade tagit mycket illa vid
sig att varken han eller hans fru hade kallats till den svenske
herrn. Han misstänkte att han var offer för någon intrig,
hans två kolleger skydde intet för att lägga vantarna på hans
klienter närhelst de kunde komma åt dem. Det var förresten
något mystiskt med hela denna affär, han hade inte ens
lyckats få reda på vilken doktor som balsamerat den svenske
herrn. Alla var inte lika kompetenta. En balsamering var en
mycket delikat och komplicerad operation, man visste aldrig
vad som kunde hända under en lång resa, isynnerhet i en
sådan hetta som nu. Hade jag varit med om många
balsameringar?
- Bara om en, sade jag med en rysning.
- Ni skulle verkligen se den ryske generalen, sade
Leichen-begleitern entusiastiskt och pekade med pipan på den andra
packlåren. Han är helt enkelt underbar, ett riktigt
mästerstycke, man skulle aldrig kunna tro att det är ett lik, ögonen
är till och med vidöppna på honom. Jag undrar just varför
stationsinspektoren var så kinkig med er, fortsatte han. Det
är visserligen sant att ni förefaller något ung för att vara
Leichenbegleiter, men ni ser ju på det hela taget tämligen
respektabel ut. Allt vad som behövs är att ni rakar er och
borstar era kläder, de är ju alldeles fulla av hundhår, och
ni kan sannerligen inte visa er i morgon på svenska
konsulatet i Lübeck med en sådan där haka, ni ser mera ut som
en stråtrövare än som en respektabel Leichenbegleiter. Synd
att jag inte tog med mig mina rakdon, annars skulle jag själv
raka er medan tåget håller på nästa station.
Jag öppnade min resväska och sade att jag skulle vara
honom mycket förbunden, om han ville bespara mig det
besväret. Jag rakade mig aldrig själv om jag kunde slippa.
Han undersökte mina rakknivar med kännarmin och sade att
svenska rakknivar var de bästa i världen, han själv använde
aldrig andra. Han var mycket lätt på handen, han hade rakat
hundratals klienter ur de högre samhällsklasserna och aldrig
hört några klagomål.
Jag har aldrig blivit bättre rakad i hela mitt liv, och det
sade jag honom också när tåget satte sig igång igen.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
