Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Der Leichenbegleiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra med. Se inte så ledsen ut, intelligens är inte huvudsaken
här i livet, du kan klara dig i alla fall om du har tur, och jag
är säker på att du är född under en lycklig stjärna, annars
skulle du inte sitta här i vagnen. Hör nu på, gör vad jag
säger och din lycka är gjord! Leverera din likkista i Sverige
medan jag levererar min i Ryssland, och kom direkt tillbaka
till Heidelberg med första tåg. Jag ska göra dig till min
kompanjon. Så länge professor Friedrich är vid liv finns
arbete i Heidelberg för ännu en Leichenbegleiter så sant mitt
namn är Zacharias Schweinfuss. Sverige är ingenting för dig,
där finns inga berömda doktorer, men Heidelberg är fullt av
dem. Heidelberg är rätta platsen för dig!
Jag tackade min nye vän hjärtligt och sade att jag skulle
ge honom definitivt besked dagen därpå när vi hade blivit
lite klarare i huvudet. Några minuter senare sov vi de
rättfärdigas sömn på golvet i likvagnen. Jag hade en förträfflig
natt, men det hade inte Waldman. När tåget rullade in på
stationen i Lübeck var det ljusan dag. En tjänsteman från
svenska konsulatet väntade på perrongen för att övervaka
transporten av kistan ombord på ångbåten till Stockholm.
Efter ett hjärtligt ”Auf Wiedersehen” till Leichenbegleitern
åkte jag till svenska konsulatet. Så snart konsuln fick syn på
Waldman, upplyste han mig om att införsel av hundar till
Sverige var förbjuden, norra Tyskland var förklarat
rabies-smittat. Jag kunde ju försöka tala med kaptenen, men konsuln
var övertygad om att Waldman inte skulle få gå ombord.
Jag fann kaptenen på mycket dåligt humör, som alla
sjökaptener när de har en likkista i lasten. Allt mitt pläderande var
förgäves. Uppmuntrad av min framgång med
stationsinspek-toren i Heidelberg beslöt jag att försöka med valpen.
Förgäves slickade Waldman kaptenen över hela ansiktet,
kaptenen var obeveklig. Jag beslöt då att försöka med min bror.
Jo, naturligtvis kände han kommendörkapten Munthe mycket
väl, de hade seglat tillsammans som kadetter på ”Vanadis”
och var mycket goda vänner.
Kunde han vara så grym att han ville lämna min brors
älskade tax ensam i Lübeck bland idel främmande
människor?
Nej, så grym kunde han inte vara. Fem minuter senare
var Waldman inlåst i min hytt för att smugglas in på mitt
eget ansvar vid vår ankomst till Stockholm. Jag älskar sjön,
vädret var härligt, jag åt vid kaptenens bord, alla ombord
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
