Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Madame Réquin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11
Madame Réquin
Inte långt från Avenue de Villiers bodde en utländsk läkare,
efter vad jag förstod specialist i obstetrik och gynekologi.
Han var en rå och cynisk karl, som ett par gånger hade
kallat mig till konsultation, inte så mycket för att lära sig
något av mig som för att överflytta en del av sitt ansvar på
mina skuldror. Sista gången han tillkallade mig var för att
åse en ung flickas dödskamp. Hon dog av peritonitis under
mycket dunkla omständigheter, så dunkla att det var med stor
tvekan jag samtyckte till att sätta mitt namn bredvid hans
under dödsattesten.
Då jag kom hem sent en kväll fann jag en droska väntande
på mig utanför porten med ett bud från min kollega att genast
komma till hans privatklinik vid Rue Granet, det gällde liv
eller död. Jag hade mina goda skäl att inte vilja ha något
mer med mannen att skaffa, men jag följde med i droskan i
alla fall. Jag släpptes in av en kolossal dam som presenterade
sig som madame Réquin, sage-femme de première classe, och
som förde mig till en vindskammare, samma rum där den
unga flickan dött. Blodfläckade handdukar, lakan och filtar
överallt, blod droppande på golvet under sängen. Doktorn
tackade mig varmt för att jag kommit till hans hjälp och sade
att det var ingen tid att förlora. Däri hade han rätt, ty
kvinnan som låg medvetslös på sin ”lit de travail” verkade mera
död än levande. Efter en hastig undersökning frågade jag
honom ursinnig varför han inte skickat efter en accoucheur,
eller åtminstone en kirurg, när han väl visste att varken han
eller jag var kapabla att handskas med ett dylikt fall.
Kvinnan återfick sansen efter ett par kamfer- och
eterinsprut-ningar. Efter någon tvekan beslöt jag att låta min kollega ge
henne en smula kloroform medan jag började mitt arbete.
Med min vanliga tur gick allt någorlunda bra, och efter lång
artificiell respiration återvände också det halvkvävda barnet
till liv till vår stora förvåning. Det fanns inte mer vadd eller
linne eller någon sorts förbandsartiklar för att hejda
blödningen, men lyckligtvis hittade vi en halvöppen resväska full
av linneunderkläder som vi slet i stycken till tamponger.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
