Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Sant’ Antonios mirakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21
Sant’ Antonios mirakel
Sant* Antonio hade åstadkommit ett nytt mirakel. Jag bodde
i ett litet lanthus i Anacapri, vitkalkat och rent, med en
solig pergola utanför de öppna fönstren och vänliga enkla
människor runt omkring mig. Gamla Maria Porta-Lettere, la
Bella Margherita, Annarella och Gioconda var alla glada att
ha mig tillbaka ibland sig. Don Dionisios Capri bianco
smakade mig bättre än någonsin och det började småningom gå upp
för mig att parrocons Capri rosso var lika god. Från
soluppgång till solnedgång arbetade jag i mastro Vincenzos vigna
med att gräva grunden till den stora loggian i mitt blivande
hem. Mastro Nicola och hans tre söner grävde vid min sida
och ett halvt dussin flickor med leende ögon och gungande
höfter bar bort jorden i stora korgar som de balanserade på
huvudet Ett par meter under jordytan hade vi stött på
romerska murar, opus reticulatum, hårt som granit med dansande
nymfer och bacchanter på en grund i pompeianskt rött.
Djupare ner fann vi ett vitt mosaikgolv inramat av vinlöv i nero
antico och rester av ett annat golv av utsökt
palombinomar-mor som nu ligger i min stora loggia. En räfflad
cipollino-kolonn som nu stöder den inre gårdens lilla loggia låg tvärs
över golvet där den fallit för tvåtusen år sedan. I sitt fall hade
den krossat en stor vas av parisk marmor vars handtag var
format som ett lejonhuvud och som nu ligger på mitt
skrivbord.
- Roba di Timberio, sade mastro Nicola och tog upp ett illa
medfaret huvud av Augustus. Det finns i den stora loggian än
i dag.
När spaghettin i parroco don Antonios kök var färdig
ringde kyrkklockorna mezzogiorno, och vi satte oss alla kring
ett väldigt fat med insalata di pomidoro, minestrone eller
spaghetti för att sedan omedelbart vara i arbete igen till
solnedgången. När klockorna nere i Capri ringde Ave Maria gjorde
alla korstecknet och gick sin väg med ett ”Buon riposo,
eccel-lenza, buona notte, signorino”. Deras önskan hördes av
Sant’ Antonio, han gjorde ett nytt under, jag sov gott hela
natten så som jag inte sovit på åratal. Jag steg upp med solen,
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
