Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Sant’ Antonios mirakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprang ner till fyren för mitt morgonbad och var tillbaka uppe
i vignan redan när de andra kom från morgonmässan klockan
fem.
Ingen av mina arbetskamrater kunde läsa eller skriva, ingen
hade någonsin haft att göra med andra byggen än lanthus som
alla var sig tämligen lika. Men mastro Nicola, liksom hans
förfäder i otaliga led, visste hur man bygger en valvbåge, den
konsten hade de lärt från romarna. Att mitt hus skulle bli
olika alla hus de hittills sett hade de redan klart för sig och de
var alla högeligen intresserade. Ingen visste än så länge hur
det skulle komma att ta sig ut, och det visste jag inte själv
heller. Det enda vi hade att gå efter var en primitiv skiss som
jag egenhändigt tecknat med ett stycke kol på den vita
trädgårdsmuren, jag kan inte rita alls och den såg ut som kluddad
av en barnunge.
- Detta är mitt hus, förklarade jag för dem, romerska
pelare bär upp de välvda rummen och naturligtvis finns små
gotiska kolonner i alla fönster. Det här är den stora loggian
med sina starka valvbågar, vi får se längre fram hur många
valv den ska ha. Här kommer en lång pergola med över
hundra kolonner, den leder upp till kapellet. Att stora vägen går
tvärsigenom min pergola betyder ingenting, den får maka åt
sig lite. Här, med utsikt över Castello Barbarossa, blir det en
annan loggia, tillsvidare vet jag inte riktigt hur den kommer
att se ut, men jag är säker på att den i rätta ögonblicket
springer fram ur mitt huvud. Det där är en liten inre gård, ett slags
atrium med en sval fontän i mitten och romerska
kejsarhuvu-den i nischerna runt omkring. Här, bakom huset, ska vi riva
ner hela trädgårdsmuren och bygga en klostergång, något i
stil med den i Lateranen i Rom. Här kommer en stor terrass
där ni flickor ska dansa tarantella om sommarkvällarna.
Högst uppe i trädgården ska vi spränga bort berget och
bygga en grekisk teater, öppen åt alla håll för sol och vindar. Där
går en cypressallé som leder upp till kapellruinen, som
naturligtvis ska byggas upp som kapell igen med gamla
klosterstolar, ett stort refektoriebord och målade fönster, det ska bli
mitt bibliotek. Där löper en pelargång med gotiska kolonner,
och här, med blicken vänd mot den vida blåa golfen, ska vi
lägga en kolossal egyptisk sfinx av röd granit, äldre än
Tiberius själv. Det är rätta platsen för en sfinx, för tillfället har
jag visserligen ingen aning om var jag ska få tag i en, men jag
är säker på att också den ska dyka upp i rätta ögonblicket
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
