Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Sant’ Antonios mirakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hebreiska, men han var lite osäker om innebörden i det
på grund av de många stavfelen. Han föreslog Maria
Porta-Lettere att ta det till reverendo don Dionisio, som varit i Rom
och kysst påvens hand och följaktligen var rätte mannen att
läsa det hemlighetsfulla budskapet. Don Dionisio, Anacapris
störste auktoritet på roba antica, igenkände genast Timberios
privata chiffer, inte undra på att ingen människa kunde läsa
telegrammet. Hans åsikt bekräftades av farmaceuten men
mötte stark opposition från barberaren som svor på att det
var skrivet på engelska. Barberaren som var en klipsk fyr
föreslog att telegrammet skulle lämnas till la Bella Margherita,
hennes tant hade ju gift sig med un lörd inglese. La Bella
Margherita brast i tårar så snart hon fick se telegrammet, hon
hade drömt på natten att hennes tant var sjuk, nu var hon
säker på att telegrammet kom från den engelske lorden för
att underrätta henne om tantens död. Medan Maria
Porta-Lettere gick från hus till hus med telegrammet, växte
upphetsningen i Anacapri allt mer och mer och snart hade allt arbete
lagts ner. Ett rykte att krig utbrutit mellan Italien och
turkarna motsades vid middagstiden av ett annat rykte, som bragts
på nakna pojkfötter från Capri och som berättade att kungen
blivit mördad i Rom. Municipalstyrelsen sammankallades i
all hast, men don Diego, sindacon, beslöt att vänta med att
hissa flaggan på halv stång tills ett nytt telegram bekräftat
den sorgliga nyheten. Kort före solnedgången anlände Maria
Porta-Lettere med telegrammet till San Michele eskorterad av
en samling representativa personer av båda könen. Jag tittade
på telegrammet och sade att det inte var till mig. Vem var det
till? Jag svarade att jag aldrig hört talas om någon människa,
död eller levande, behäftad med ett liknande namn, det var
inget namn, det såg snarare ut som ett alfabet tillhörande
något okänt tungomål. Ville jag inte försöka läsa
telegrammet och tala om vad som stod i det? Nej, det ville jag inte, jag
hatade telegram. Jag vägrade bestämt att ha något med
telegrammet att skaffa. Var det sant att det var krig mellan
Italien och turkarna? skrek de representativa personerna
nedanför trädgårdsmuren.
Det visste jag inte, det var mig förresten fullkomligt
likgiltigt så länge jag fick vara ifred och gräva i min trädgård.
Gamla Maria Porta-Lettere sjönk modfälld ner på
cipol-linokolonnen, hon sade att hon vandrat ikring med
telegrammet sedan soluppgången och inte ens haft tid att äta, hon or-
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
