Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Sant’ Antonios mirakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetet, ingen arkitekt rådfrågades, ingen ordentlig ritning
eller plan gjordes någonsin upp, inga exakta mått togs. Det
gjordes alltsammans ”aH’occhio”, som mastro Nicola kallade
det.
Om aftnarna, när de andra gått sin väg, brukade jag sitta
ensam på det söndervittrade bröstvärnet utanför kapellet där
min sfinx skulle stå, och då reste sig för min inre syn mina
drömmars slott i skymningen. Ofta när jag satt där tyckte jag
mig se en högväxt gestalt i lång mantel vandra nere bland
loggians halvfärdiga valv, noggrant granska dagens arbete och
luta sig ner som för att studera konturerna jag ritat i sanden.
Vem var den mystiske uppsyningsmannen? Var det Sant’
Antonio själv som smugit sig ut från sitt heliga vilorum i
kyrkan för att göra ett nytt mirakel? Eller var det samme
frestare, som för tolv år sedan stod här bredvid mig och erbjöd mig
San Michele i utbyte mot min framtid? Det var redan så
mörkt att jag inte längre kunde urskilja hans ansikte, men jag
tyckte mig se en svärdsklinga glänsa under den röda manteln.
När vi nästa morgon tog upp vårt arbete där vi kvällen förut
slutat det - villrådiga om vad vi skulle göra och hur det skulle
göras - tycktes alla svårigheter som bortblåsta under natten.
All min tvekan var försvunnen. Jag såg det alltsammans klart
i minsta detalj, som om det ritats av en arkitekt.
Maria Porta-Lettere hade för ett par dagar sedan lämnat
mig ett brev med Roms poststämpel. Jag hade slängt det
oöppnat i bordslådan tillsammans med ett dussin andra olästa brev.
Jag hade ingen tid för världen utanför Capri, i himlen finns
det ingen post. Men så hände något oerhört, det kom ett
telegram till Anacapri. Två dagar tidigare mödosamt signalerat
från semaforen vid Massa Lubrense hade det i sinom tid nått
Capris semafor vid Arco Naturale. Efter några fruktlösa
försök att gissa sig till dess innebörd hade don Ciccio,
semaforis-ten, i tur och ordning erbjudit telegrammet till diverse
personer i Capri. Ingen förstod ett ord därav, ingen ville ha med
det att göra. Man hade då beslutat att göra ett försök med
Anacapri och lagt telegrammet i Maria Porta-Letteres
fisk-korg. Maria Porta-Lettere som aldrig sett ett telegram förr
överantvardade det med stor försiktighet till parrocon. Il
re-verendo don Antonio, som var ovan att läsa vad han inte
kunde utantill, rådde Maria Porta-Lettere att lämna
telegrammet till il reverendo don Natale, skolläraren, den lärdaste
mannen i byn. Don Natale var säker på att det var skrivet på
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
