Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Piazza di Spagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorts till allmän belåtenhet genom en ömsesidig
överenskommelse om att fixera minimiarvodet för varje visit till tjugu
francs, maximiarvodet fick bestämmas av vars och ens
samvete allt efter omständigheterna. Ingen balsamering av man,
kvinna eller barn skulle göras för mindre än femtusen francs.
Han var ledsen att behöva meddela mig att läkarföreningen
på sista tiden mottagit upprepade klagomål över att jag var så
nonchalant vid uppbärandet av mina arvoden, ja, över att jag
till och med inte tagit något arvode alls. Senast i går hade
signor Cornacchia, begravningsentreprenören, nästan med tårar
i ögonen anförtrott honom att jag balsamerat den svenske
pastorns hustru för hundra lire, en högst beklaglig brist på
lojalitet gentemot mina kolleger. Han var säker på att jag
skulle inse fördelarna av att inträda som medlem i
läkarföreningen och han skulle med glädje hälsa mig välkommen
vid deras nästa sammanträde följande dag.
Jag beklagade att jag inte kunde inse fördelen vare sig för
mig eller dem av mitt inträde i läkarföreningen, men att jag
inte dess mindre var villig att diskutera fixerandet av ett
maxi-miarvode, däremot inte ett minimiarvode. Vad beträffade
sublimatinjektionerna som de kallade balsamering, så uppgick
kostnaderna för dessa till omkring femtio francs. Med ett
till-lägg av ytterligare femtio francs för tidsförlust var den
summa jag debiterat för balsameringen av pastorskan korrekt.
Jag ämnade livnära mig på de levande och inte på de döda.
Jag var läkare, inte hyena.
Vid ordet hyena reste han sig från sin stol och bad mig inte
göra mig besvär att någonsin kalla honom till konsultation,
hans tid var upptagen.
Jag sade att det var ett hårt slag för mina patienter, men
att vi fick försöka reda oss så gott vi kunde utan honom.
Jag var ledsen över att jag fattat humör och sade honom
det vid vårt nästa sammanträffande i hans bostad vid Via
Quattro Fontane ett par dagar därefter. Stackars doktor
Pil-kington hade fått ett slaganfall samma dag han besökte mig
och bad mig komma och sköta honom. Han berättade att
läkarföreningen hade upplösts, de var alla i luven på varandra
igen, han kände sig tryggare i mina händer än i någon av sina
andra kollegers. Lyckligtvis var det ingen orsak till oro. Jag
tyckte faktiskt att doktor Pilkington såg piggare ut efter
slaganfallet än förut. Jag försökte uppmuntra honom så gott jag
kunde, jag sade att jag alltid haft det intrycket att han måste
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
