Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Bland kolleger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Bland kolleger
En dag fann jag i mitt mottagningsrum en djupt sorgklädd
dam med en introduktion från den engelske prästen. Damen
var obestridligen i mogen ålder, av mycket omfattande
dimensioner, höljd i lösa fladdrande klädespersedlar av
mycket ovanligt snitt och synnerligen överraskande effekt. Hon
satte sig med stor försiktighet i soffan och sade att hon
var främling här i Rom. Reverend Jonathans, hennes
begråtne makes förtidiga bortgång hade lämnat henne ensam och
utan beskydd i världen. Reverend Jonathan hade varit hennes
allt, far, make, älskare, vän.
Jag såg full av medkänsla på hennes runda intetsägande
ansikte och virriga ögon och sade att det gjorde mig mycket
ont om henne.
- Reverend Jonathan hade...
Jag avbröt henne med att säga att jag tyvärr hade mycket
bråttom, väntrummet var fullt med folk, och varmed kunde
jag stå till tjänst? Hon sade att hon kommit för att be mig
ta hand om henne, hon skulle få en baby. Hon visste att
reverend Jonathan vakade över henne i sin himmel, men hon
kunde inte hjälpa att hon kände sig mycket ängslig över vad
som stundade, det var hennes första barn. Hon hade hört
så mycket talas om mig, och nu sedan hon sett mig var hon
förvissad om att hon skulle vara lika trygg i mina händer
som hon varit i reverend Jonathans. Hon hade alltid tyckt
om svenskar, hon hade till och med varit förlovad med en
svensk pastorsadjunkt, kärlek vid första ögonkastet,
olyckligtvis av kort varaktighet. Hon var förvånad över att se hur ung
jag var, just i samma ålder som den svenske pastorsadjunkten,
hon kunde inte undgå att lägga märke till en viss likhet
mellan oss. Hon hade en förnimmelse av att vi redan hade mött
varandra förut och att vi kunde förstå varandra utan ord.
När hon sade detta såg hon på mig med en glimt i ögat
som skulle berört reverend Jonathan mycket illa ifall han
vakat över sin änka just i det ögonblicket.
Jag skyndade att underrätta henne om att jag inte var
obstetriker men att jag var säker på att hon skulle vara i
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
