Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. De Små Fattigsystrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21
De Små Fattigsystrarna
Les Petites Sæurs des Pauvres i San Pietro in Vincoli, omkring
femtio till antalet, till största delen fransyskor, var alla mina
goda vänner, och jag hade också många vänner bland de
trehundra fattiga gubbar och gummor som var härbärgerade i
den stora byggnaden. Den italienske doktorn som var
fattighusets officielle läkare hade aldrig visat några tecken på
jalousie de métier, inte ens när Pittsburghmiljonärens
brysselmatta från Grand Hôtel vederbörligen desinficerad breddes
ut över det iskalla stengolvet i de Små systrarnas kapell, till
deras stora förtjusning. Hur dessa Små systrar lyckades förse
sina trehundra fattighjon med mat och kläder var ett stort
mysterium för mig. Deras skrangliga gamla vagn som kuskade
omkring från hotell till hotell för att samla upp de kvarlevor
de kunde komma över var en välkänd syn för dåtidens
Rom-farare. Tjugu Små systrar, två och två i sällskap, var på
fötterna från morgon till kväll med sina säckar och sina
penningbössor. Två av dem fanns vanligen i ett hörn av min
hall under mottagningstiden, många av mina forna patienter
kommer säkert ihåg dem. Liksom alla nunnor var de glada
och skämtsamma och de hade ingenting alls emot att slinka
bakvägen till mitt mottagningsrum för att få prata en stund
när jag hade tid. Båda var de unga och behagliga att se på.
La Mère supérieure hade för länge sen anförtrott mig att
gamla och fula nunnor inte dög till att samla in allmosor. I
gengäld för hennes förtroende hade jag berättat för henne,
att unga och vackra sköterskor hade mycket större chanser
att bli åtlydda av mina patienter än de fula och att en butter
sköterska aldrig var en bra sköterska. Dessa nunnor som
visste så litet om stora världen visste en hel del om
människonaturen. De förstod vid första ögonkastet vem som
Skulle lägga något i deras bössor och vem som inte skulle
göra det. Unga människor, berättade nunnorna för mig, gav
i allmänhet mer än gamla, barn gav sällan något, såvida de
inte blev tillsagda av sina engelska barnjungfrur. Män gav mer
än kvinnor, folk som gick till fots mer än folk som åkte.
Engelsmännen var deras bästa kunder, därnäst kom ryssarna.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
