Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. De Små Fattigsystrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Franska turister fanns inte många. Amerikaner och tyskar
skildes mer motvilligt från sina pengar, överklassitalienarna
var ännu värre, men fattiga italienare visade sig mycket
givmilda. Kungligheter och prästerskap av alla nationaliteter var
dåliga kunder. De hundrafemtio gubbarna i deras vård var
i allmänhet lätta att handskas med, vilket däremot inte var
fallet med de hundrafemtio gummorna som alltid grälade med
varandra. Spännande drames passionels utspelades ofta mellan
hemmets båda flyglar, och de Små systrarna fick då försöka
släcka eldarna som glödde under askan så gott deras
begränsade erfarenhet förmådde.
Hemmets kelgris var monsieur Alphonse, en spenslig liten
fransman med långt vitt skägg. Han bodde bakom ett par blå
sängomhängen i hörnet av en stor sal med sextio bäddar.
Ingen av de andra sängarna var försedd med förhängen, ett
privilegium som åtnjöts av monsieur Alphonse i hans
egenskap av fattighusets äldste invånare. Han sade att han var
sjuttiofem år, systrarna trodde att han var över åttio, själv
trodde jag att döma av hans artärer att han var närmare de
nittio. Han hade kommit dit för flera år sedan med en liten
handväska, en luggsliten bonjour och hög hatt, ingen visste
varifrån. Han tillbringade sina dagar bakom de blå
gardinerna i strängaste avskildhet från alla de andra gamlingarna och
visade sig bara på söndagarna, då han struttade i väg till
kapellet med sin höga hatt i handen. Vad han gjorde hela
dagarna bakom sina gardiner visste ingen. Systrarna sade att
när de kom med hans soppa eller hans kaffe, ett annat av
hans privilegier, satt han alltid på sängkanten och fumlade
med sina papper i handväskan eller borstade sin höga hatt.
Monsieur Alphonse var mycket noga med etiketten då det
gällde visiter. Man skulle först knacka på det lilla bordet
bredvid sängen. Han skyndade sig då att stoppa in alla papper
i väskan och ta på sig sin höga hatt, varpå han med sin pipiga
röst ropade ”Entrez monsieur!” och med en ursäktande gest
bjöd gästen att sätta sig på sängen vid hans sida. Han tycktes
uppskatta mina besök och vi blev snart goda vänner. Alla
mina ansträngningar att försöka få reda på något om hans
föregående liv visade sig resultatlösa, det enda jag visste var
att han var fransman, dock inte parisare skulle jag tro. Han
talade inte ett ord italienska och tycktes inte alls känna till
Rom. Han hade inte ens varit i Peterskyrkan, men han
ämnade gå dit ”un de ces quatre matins”, så snart han fick tid.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
