Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. De Små Fattigsystrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag till slut bestämt mig för att göra honom till en gammal
före detta diplomat. Alla mina vänner tilltalade honom som
”monsieur le Ministre” och Anna kallade honom alltid
”vostra eccelenza” - ni skulle ha sett hans ansikte då!
Lyckligtvis var han mycket döv, och konversationen inskränkte sig
vanligen till några artiga reflexioner angående påven eller
si-roccon. Inte desto mindre måste jag hålla ett vaksamt öga och
öra på vad som försiggick och vara redo att ingripa och flytta
bort vinkaraffen eller komma till hans undsättning vid någon
oförsiktig fråga eller något ännu oförsiktigare svar efter hans
andra glas Frascativin. Monsieur Alphonse var övertygad
rojalist, redo att göra vad som helst för att störta den franska
republiken. Varje dag väntade han från mycket konfidentiell
källa underrättelser som skulle tvinga honom att genast
återvända till Paris. Såtillvida var vi på säker mark, jag hade
hört många fransmän störta republiken. Men när han började
tala familjeangelägenheter måste jag vara mycket vaksam för
att han inte skulle låta den noga bevarade hemligheten om sitt
förflutna liv undslippa sig. Lyckligtvis varnades jag alltid i tid
av hans svåger - ”mon beau-frère, le sous-préfet”. Det var en
tyst överenskommelse mellan mina vänner och mig att vid
blotta nämnandet av denne mystiske person skulle vinkaraffen
flyttas bort och inte en droppe mer vin hällas i monsieur
Alphonses glas.
Jag kommer väl ihåg det. Waldo Storey, den bekante
amerikanske skulptören och monsieur Alphonses specielle vän,
var vår gäst den torsdagen. Monsieur Alphonse var på briljant
humör och ovanligt pratsam. Redan innan han slutat sitt
första glas vin rådgjorde han med Waldo om att mobilisera
en armé exgaribaldister för att marschera mot Paris och
störta republiken. När allt kom omkring var det endast en
penningfråga, fem miljoner skulle vara mer än nog, själv var
han villig att anskaffa en miljon om det skulle behövas.
Jag tyckte att han såg lite echaufferad ut, jag var säker
på att hans svåger inte var långt borta. Jag gav Waldo den
vanliga signalen att inte servera honom mera vin.
- Mon beau-frère, le sous-préfet, skrockade monsieur
Alphonse.
Han tvärtystnade när jag flyttade vinkaraffen utom
räckhåll och såg ner i sin tallrik som han brukade göra vid sådana
tillfällen.
- Nåja, ångrade jag mig och fyllde på hans glas, à votre
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
