Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. De Små Fattigsystrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
santé, cher monsieur Alphonse, et à bas la République,
eftersom ni helst vill det!
Till min förvåning räckte han inte ut handen efter glaset.
Han satt alldeles stilla och stirrade ner i tallriken. Han
var död.
Ingen visste bättre än jag vad det skulle betyda för
monsieur Alphonse och mig om jag rättade mig efter lagen och
sände efter polisen. Rättsmedicinsk undersökning, kanske
obducering, inblandning av franska konsulatet, och sist men
inte minst, den döde skulle ha berövats sin enda egendom, sitt
livs hemlighet. Jag skickade ner Anna till min vagn för att
säga till kusken att fälla upp suffletten, monsieur Alphonse
hade haft ett svimningsanfall, jag skulle själv åka hem med
honom. Fem minuter senare satt monsieur Alphonse bredvid
mig i vagnen i sitt vanliga höra med kragen på
Pittsburgh-miljonärens ulster uppslagen över öronen och hatten djupt
nerdragen i pannan som hans vana var. Han såg ut precis
som vanligt, bara mycket mindre än i livstiden, som alla
döda gör.
- Längs Corson? frågade kusken.
- Javisst, längs Corson, det är monsieur Alphonses
favorit-åktur.
La Mère supérieure var till att börja med lite orolig, men
min attest ”död av hjärtförlamning” daterad från fattighuset
ordnade saken med polismyndigheterna. På kvällen lades
monsieur Alphonse i kistan med sin väska som kudde under
sitt gamla huvud och nyckeln alltjämt i ett band om halsen.
De Små systrarna ställer inga frågor vare sig till levande eller
döda. Det enda de vill veta om dem som söker skydd i deras
hem är att de är gamla och hungriga. Resten angår Gud och
inte dem eller någon annan människa. De vet mycket väl att
många av deras skyddslingar lever och dör hos dem under
antagna namn. Jag ville låta honom få sin älskade höga hatt
med sig i kistan, men systrarna sade att det inte gick an. Jag
var ledsen för det, jag var säker på att han skulle tyckt om att
ha sin nya hatt med sig.
En natt väcktes jag av ett brådskande bud från de Små
fattigsystrarna, de bad att jag genast skulle komma dit. Alla
salarna i den stora byggnaden var tysta och mörka, men jag
hörde systrarna be i kapellet. Jag fördes till ett litet rum i
systrarnas egen flygel där jag aldrig varit förr. På en liten
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
