Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Miss Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den största haj som jag någonsin sett - Messinasundet är fullt
av dessa rovdjur - kastades också upp på stranden, ännu
levande. Jag stod och såg på med hungriga ögon när den
skars upp. Jag hoppades kunna komma åt ett stycke kött för
egen räkning, jag hade alltid hört att hajkött skulle vara
mycket gott. I magen på hajen låg ett kvinnoben i röd
yllestrumpa och grov känga, avskuret som av en kirurgs kniv.
Det är mycket troligt att det var andra än hajar som smakade
människokött dessa dagar, låt oss helst inte tala därom.
Naturligtvis levde de tusentals hemlösa hundarna och kattorna
som irrade omkring bland ruinerna inte på något annat, tills
de fångades och slukades i sin tur så fort ett tillfälle gavs.
Själv har jag stekt en katt över en spritlampa. Som väl var
fanns det fullt upp med apelsiner, citroner och mandariner
som man kunde stjäla i trädgårdarna. Vin var det också gott
om, plundringen av de tusentals vinkällarna och vinkrogarna
började redan första dagen. De flesta människor hade om
kvällen fått för mycket vin i sig, jag själv inbegripen. Det var
en ren välsignelse, känslan av hunger försvann, och det var
förresten inte många som skulle ha vågat lägga sig att sova om
de varit nyktra. Jordskalv förekom nästan varje natt, följda
av dånet från hoprasande murar och nya skrik av fasa från
människor som irrade omkring på gatorna. På det hela taget
sov jag ganska bra i Messina, trots att jag sällan sov mer än
en natt på samma ställe. Källarna var naturligtvis de
säkraste nattkvarteren, om man bara kunde komma över sin
skräck att bli fångad som i en råttfälla under fallande murar.
Ännu bättre var det att sova under ett träd i apelsinlundarna,
men efter två dagars ösregn blev nätterna för kalla då hela
ens utrustning rymdes i ränseln man bar på ryggen. Jag
försökte så gott jag kunde trösta mig över förlusten av min
högt värderade gamla skotska slängkappa genom att tänka på
att den nu troligen skylde några ännu eländigare paltor än
mina egna. Jag skulle dock inte velat byta ut dem mot bättre
kläder även om jag haft tillfälle därtill. Endast en mycket
modig man kunde ha trivts i en anständig kostym bland dessa
människor som räddats i nattdräkter och var halvgalna av
skräck, hunger och köld, förresten skulle han inte länge fått
behålla kostymen. Att rån av levande och döda, överfall och
till och med mord förekom allt emellanåt innan trupperna
hann ner och krigstillstånd blev förklarat, är inte att undra på.
Jag vet inget land där detsamma inte skulle ha inträffat under
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
