Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Miss Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ämnar göra likaledes ur Messinas ruiner. Jag behöver
ingen minnesmedalj för att komma ihåg vad jag där såg.
Jag måste i sanningens namn bekänna att brevet är ren
humbug. Den svenske ministern återsände aldrig min
Mes-sinamedalj till den italienska regeringen, den finns ännu i
någon av mina lådor, såvida jag inte gett bort den. Det fanns
i själva verket inget skäl, varför jag inte skulle ta emot
Messinamedaljen med gott samvete och utan värre oreda i
min filosofi än förut. Ty vad jag gjorde i Messina var mycket
obetydligt jämfört med vad jag såg hundratals namnlösa och
obelönade människor göra med fara för sitt liv. Själv var jag
inte utsatt för annan fara än att dö av hunger eller till följd
av egen dumhet. Det är sant att jag räddade en del
halvkvävda människor med konstgjord andning, men det är inte
många läkare, sköterskor eller kustbevakningsmän som inte
gjort samma sak för ingenting. Jag vet att jag släpade ut en
gumma ur ruinerna av det som en gång varit hennes hus, men
jag vet också att jag lät henne ligga på gatan med båda benen
brutna och skrika på hjälp. Det var förresten ingenting annat
att göra. Innan den första ambulansen anlände fanns varken
förbandsmaterial eller medicin av något slag, sjukhusen och
apoteken låg i ruiner. Och så var det det sprittnakna lilla
barnet som jag hittade sent en kväll på en gård, jag tog det med
mig till min källare där det sov lugnt hela natten under min
röck och då och då sög på min tumme i sömnen. På
morgonen bar jag den lille till Sta-Teresanunnorna. I ruinerna som
återstod av deras kapell låg redan över ett dussin småbarn
skrikande av hunger, ty under en vecka fanns inte en droppe
mjölk att få i Messina. Det var förvånansvärt så många
oskadade barn som plockades fram ur ruinerna eller hittades
på gatorna, det såg nästan ut som om Vår Herre hade visat en
smula mer medlidande med dem än med de vuxna. Då
vattenledningen hade blivit förstörd, fanns det heller inget
vatten att få med undantag av ett par stinkande cisterner,
förgiftade av de tusentals ruttnande liken som låg strödda över
hela staden. Inget bröd, inget kött, knappast någon makaroni,
inga grönsaker, ingen fisk, eftersom de flesta fiskebåtarna gått
i kvav eller slagits i spillror av den väldiga flodvågen som
svepte över stranden och förde med sig ut i havet ett tusental
människor som flytt ner till hamnen. Hundratals av dem
vräktes tillbaka upp på stranden och låg och ruttnade i solen.
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
