Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Miss Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort underjordiskt kök, dunkelt upplyst av en liten
oljelampa under en madonnabild. Tre madrasser låg på golvet.
Signor Amedeo sade att jag var välkommen att sova på hans
madrass, själv skulle han med sina båda vänner vara borta
hela natten för att söka efter några av deras tillhörigheter
under ruinerna av deras hus. Jag fick en förträfflig
kvälls-vard, det andra riktiga målet jag fått sedan min ankomst till
Messina. Det första hade jag fått ett par dagar förut, när jag
oförmodat träffade på min vän Winthrop Chanler mitt under
hans lunch i amerikanska konsulatets trädgård, han hade
anlänt samma morgon med sin yacht lastad med livsmedel för
den svältande staden. Jag sov gott hela natten på signor
Amedeos madrass och vaknade inte förrän min värd och hans
två vänner lyckligt återvände från sin farliga nattexpedition
- farlig i sanning, för jag visste att trupperna hade order att
skjuta på vem som helst som försökte bära bort någonting, om
det så var från ruinen av hans eget hem. De kastade sina
knyten under bordet och sig själva på madrasserna och sov
alla tre när jag gick min väg. Dödstrött som han var glömde
min vänliga värd dock inte att säga mig att jag var
välkommen att stanna hos dem så länge jag ville, och naturligtvis
begärde jag inte bättre. Nästa kväll superade jag ensam med
signor Amedeo, hans två vänner sov redan på sina madrasser,
de skulle alla tre ut på sitt farliga nattarbete kort efter
midnatt. En mer godhjärtad och sympatisk man än min värd har
jag aldrig träffat. När han hörde att jag var utan pengar,
erbjöd han mig genast att låna femhundra lire, tyvärr är jag
ännu skyldig honom dem. Jag kunde inte underlåta att
uttrycka min förvåning över att han var villig att låna ut pengar
till en främling som han inte visste det minsta om. Han
svarade skrattande att jag inte skulle sitta vid hans bord om han
inte var säker på att han kunde lita på mig.
Sent följande kväll, medan jag kröp omkring bland
ruinerna av Hôtel Trinacria och sökte efter den svenske konsulns
lik, såg jag plötsligt en soldat som höjde geväret mot mig.
Jag arresterades och fördes till närmaste polisstation. Sedan
de preliminära svårigheterna med lokaliseringen av mitt
okända hemland blivit överstökade och mitt speciella pass, signerat
av prefekten och generalen, vederbörligen granskats, släpptes
jag av den vakthavande officeren eftersom mitt enda corpus
delicti utgjordes av en förkolnad svensk statskalender. Jag
lämnade polisstationen ganska obehaglig till mods, för jag
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
