Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Miss Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan insett att jag inte lämpade mig att spela anklagare och
ännu mindre domare. Det var inte min sak, kanske var det
hans, kanske inte. Vår Herre visste hur han skulle straffa,
när han ville straffa, han visste att ta liv lika väl som att
ge liv.
Olyckligtvis för mig kom ryktet om detta äventyr fram till
några tidningskorrespondenter som strök omkring utanför
militärzonen på jakt efter sensationella nyheter, ju otroligare
desto bättre - inga tidningskorrespondenter fick komma in i
själva staden, av goda skäl. Mitt äventyr var sannerligen
otroligt nog för vem som helst som inte sett Messina under första
veckan efter jordbävningen. Endast en lycklig förvrängning av
mitt namn hindrade mig från att bli ryktbar. Men när jag
underrättades av dem som kände maffians långa arm bättre
än jag att det inte skulle kunna hindra mig från att bli mördad
om jag stannade kvar i Messina, seglade jag nästa dag med
tullmännen över sundet till Reggio.
Reggio, där över tjugutusen personer dödats vid det första
jordskalvet, var obeskrivligt och oförglömligt. Ännu
fruktansvärdare var åsynen av de små kuststäderna bland
apelsinlundarna - Scilla, Canitello, Villa San Giovanni, Gallico,
Archi, San Gregorio - fordom kanske den vackraste nejden i
hela Italien, nu en enda stor kyrkogård för mer än
trettio-tusen döda och med flera tusen hjälplösa sårade, som låg
bland ruinerna under två nätters ösregn, följt av iskall
tra-montana. Tusentals andra halvnakna människor sprang
omkring på gatorna som galningar, skrikande efter mat. Längre
söderut tycktes skalvens intensitet ha nått sitt klimax. I
Pella-ro till exempel, där bara ett par hundra av stadens femtusen
invånare slapp undan med livet, kunde jag inte ens urskilja
var gatorna gått fram. Kyrkan som var fullproppad med
skräckslagna människor hade rasat vid andra stöten och
begravt dem alla. Kyrkogården var översållad med
söndersplittrade likkistor som bokstavligen skjutits upp ur gravarna
- jag hade förresten redan sett samma fasansfulla syn på
kyrkogården i Messina. På ruinhögarna där kyrkan stått satt
ett dussintal kvinnor, skälvande i sina trasor. De grät inte, de
talade inte, de satt där alldeles stilla med böjda huvuden
och halvslutna ögon. Då och då lyfte någon av dem på
huvudet och stirrade med tomma ögon på en smutsig gammal
präst som gestikulerade vilt mitt i en grupp av män. Ibland
höjde han med en fruktansvärd förbannelse sin knutna hand
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
