Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
28
Sommar
Våren hade kommit och gått, den romerska sommaren var
inne. De sista turisterna försvann från de kvava gatorna.
Marmorgudinnorna i de tomma museerna tog semester, svalt
klädda i sina fikonlöv. Sankt Peter njöt ostörd sin siesta i
Vatikanträdgårdens skugga. Forum och Colosseum sjönk
tillbaka i sina marfyllda drömmar. Giovannina och Rosina såg
bleka och trötta ut, rosorna i miss Halls hatt slokade.
Hundarna flämtade, aporna under Spanska trappan ropade
ideligen på ombyte av luft och omgivning. Min vackra lilla kutter
”Lady Victoria” låg utanför Porto d’Anzio och väntade på
signal för att hissa segel och styra kurs på min hemö, där
mastro Nicola och hans tre söner från kapellets bröstvärn
spanade ut över golfen efter mig och min båt. Mitt sista
besök innan jag lämnade Rom gällde den protestantiska
kyrkogården vid Porta San Paolo. Näktergalarna sjöng ännu
för de döda som inte tycktes ha något emot att ligga gömda
bland rosor, liljor och doftande myrten. Giovannis åtta barn
hade alla la febbre, det var fullt med malaria i Roms utkanter
på den tiden, Bædeker må säga vad han vill därom. Den äldsta
flickan Maria var så utmärglad av upprepade feberanfall,
att jag sade till hennes far att barnet inte skulle överleva
sommaren om hon stannade kvar i Rom. Jag erbjöd honom
att låta henne tillbringa sommaren i San Michele
tillsammans med Giovannina och Rosina. Han tvekade först
-italienare av den fattiga klassen skils ytterst ogärna från sina
sjuka barn, de låter dem hellre dö hemma än de skickar dem
till sjukhus. Han slutade dock med att anta mitt förslag då
jag erbjöd honom själv att komma till Capri med dottern och
med egna ögon övertyga sig om hur väl omskött hon skulle
bli av de mina. Miss Hall, Giovannina, Rosina och hundarna
tog som vanligt tåget till Napoli. Själv hade jag en härlig
seglats i min kutter med Billy, mungon och den lilla ugglan
ombord.
Vi rundade Monte Circeo i soluppgången, fångade upp
morgonbrisen från Gaetabukten, sköt pilsnabbt fram under
Ischias gamla kasteli och kastade ankar vid marinan på
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
