Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Capri när klockorna ringde mezzogiorno. Två timmar senare
stod jag och arbetade i San Micheles trädgård, naken till
midjan och lycklig.
Efter fem långa somrars arbete från soluppgång till
solnedgång var San Michele så gott som färdigt, men det återstod
ännu mycket att göra i trädgården. En ny terrass skulle
anläggas bakom huset, en loggia skulle byggas över de två små
romerska rummen vi upptäckt på hösten. Beträffande den
lilla klostergången sade jag till mastro Nicola att det var bäst
att riva ner alltihop, jag tyckte inte längre om den som den
var. Mastro Nicola bönföll mig om att låta den vara kvar,
vi hade redan rivit den två gånger, om vi fortsatte med att
riva allting så snart det var uppbyggt skulle San Michele
aldrig bli färdigt. Jag sade mastro Nicola att det enda rätta
sättet att bygga ett hus var att riva ner allting gång på gång
och börja om igen tills ens öga sade en att allt var riktigt,
ögat visste mycket mer om arkitektur än böckerna, ögat var
ofelbart, så länge man bara litade på sitt eget öga och inte
på andras. Som jag nu återsåg San Michele, tyckte jag att det
var mer underbart än någonsin. Huset var litet och rummen
få, men där var gott om loggior, pergolor och terrasser från
vilka man kunde se solen, havet och molnen - själen behöver
mer utrymme än kroppen. Få möbler i rummen, men de som
fanns där kunde inte köpas för enbart pengar. Ingenting
överflödigt, ingenting oskönt, inga bibelots, inga bric-à-bracs.
Några primitiva målningar, en etsning av Dürer och en
grekisk basrelief på den vitkalkade väggen. Ett par gamla
persiska mattor på mosaikgolvet, några böcker på borden,
blommor överallt i skimrande vaser från Faenza och Urbino.
Cypresserna från Villa d’Este som kantade stigen till kapellet
hade redan vuxit upp till en allé av ståtliga träd, de ädlaste
träd som finns i världen. Det lilla kapellet som gett sitt namn
till mitt hem hade äntligen blivit mitt. Det skulle bli mitt
bibliotek. Gamla korstolar kring de vita väggarna, i mitten
ett stort 1600-tals refektoriebord fullt av böcker och
terra-cottafragment. På en räfflad kolonn av giallo antico stod
en väldig Horas av basalt, den största jag någonsin sett,
hämtad från faraonernas land av någon romersk samlare,
kanske av Tiberius själv. Från väggen över skrivbordet
tittade ett stort Medusahuvud av parisk marmor ner på mig,
det var från fjärde århundradet f. Kr., funnet av mig på
havsbotten. På den stora florentinska cinquecentospisen stod
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
