Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det faktum att inga av San Costanzos juveler saknades
kom sindacon, parlando con rispetto, att luta åt den förra
meningen. Mysteriet blev allt ogenomträngligare ju längre
jag fortsatte mina undersökningar. På Caffè Zum Hiddigeigei,
den tyska kolonins huvudkvarter, var golvet bestrött med
glasbitar och sönderslagna tingestar av alla slag. På ett bord
stod en halvtom whiskybutelj. I farmacian hade tjogtals
fajansburkar med dyrbara droger och hemliga mixturer
slängts från hyllorna ner på golvet, ricinolja flöt överallt.
Il professore Raffaele Parmigiano visade själv hur
förskräckligt det såg ut i hans nya Sala di Esposizione, piazzans
stolthet. Hans Vesuvius utbrott, hans Processione di San Costanzo,
hans Saltö di Tiberio, hans Bella Carmela låg i en hög på
golvet med trasiga ramar och sönderrivna dukar. Hans Tiberius
simmande i Blå grottan stod ännu på staffliet översmetad kors
och tvärs med ultramarin. När jag återvände till piazzan,
meddelade mig sindacon att de lokala myndigheternas
undersökning ännu inte lett till något resultat. Teorin om rövare
hade övergetts av det liberala partiet sedan det konstaterats
att ingenting av verkligt värde försvunnit från något enda
ställe. De två farliga napolitanska camorristerna på
vil-leggiatura i Capris fängelse sedan över ett år, hade kunnat
bevisa sitt alibi. Det hade konstaterats att de på grund av
det häftiga regnet stannat hela natten i fängelset istället för
att ta sin vanliga lilla promenad i byn efter midnatt. De var
för övrigt goda katoliker och mycket populära och skulle
troligen inte ha gjort sig besvär för så litet.
Teorin om il Demonio hade förkastats av det klerikala
partiet av respekt för don Giacinto. Vilka kunde då förövarna
av dessa nesliga brott mot Guds och människors lagar vara?
Det återstod en tredje hypotes: den sekelgamla fienden så
gott som ante portas, Anacapri. Naturligtvis var det alltihop
Anacapribornas verk. Det förklarade allt. Il canonico don
Giacinto hade ju varit Anacapribornas dödsfiende, de hade
aldrig förlåtit honom att han i sin ryktbara predikan på San
Costanzodagen gjort narr av Sant* Antonios senaste
underverk. Det bittra hatet mellan Caffè Zum Hiddigeigei och det
nyöppnade blygsamma lilla caféet i Anacapri var ett notoriskt
faktum. På Cesare Borgias tid skulle don Petruccio,
apotekaren i Capri, betänkt sig två gånger innan han antagit en
inbjudan från sin kollega i Anacapri att äta makaroni i hans
hus. Rivaliteten mellan professore Raffaele Parmigiano i
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
