Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Capri och professore Michelangelo i Anacapri om
monopolet på Tiberius simmande i Blå grottan hade på sista tiden
övergått till krig på liv och död. öppnandet av Sala di
Espo-cizione i Capri hade varit ett förkrossande slag för professore
Michelangelo, försäljningen av hans Processione di Sanf
Antonio hade så gott som alldeles avstannat.
Naturligtvis låg Anacapri bakom alltsammans.
Abasso Anacapri! Abasso Anacapri!
Jag tyckte det var bäst att återvända dit varifrån jag
kommit, jag började känna mig obehaglig till mods. Jag visste
inte själv vad jag skulle tro. Det bittra kriget mellan Capri
och Anacapri som rasat ända sedan de spanska
vicekonung-arnas tid fortsatte alltjämt med oförminskad hätskhet. De
två byarnas sindaci talade inte med varann. Bönderna hatade
varandra, ståndspersonerna hatade varandra, de båda
skyddshelgonen Sant’ Antonio och San Costanzo hatade varandra.
Några år tidigare hade jag med egna ögon sett en hop
Capri-bor komma upp och dansa kring Sant’ Antonios lilla kapell
när ett klippblock från Monte Barbarossa hade krossat Sant’
Antonios altare och staty.
I San Michele låg redan allt arbete nere, allt husfolket var
I sina söndagskläder på väg till piazzan där musiken skulle
spela för att fira tilldragelsen, över hundra lire hade redan
samlats in för fyrverkeriet. Sindacon hade skickat bud att
han hoppades jag skulle delta i festligheterna i min egenskap
av cittadino onorario, hedersmedborgare - denna enastående
utmärkelse hade tilldelats mig året förut
Mitt i pergolan satt Billy bredvid den största sköldpaddan,
alltför upptagen av sin favoritsport för att märka min
ankomst. Sporten bestod i en serie snabba knackningar på
sköld-paddshusets bakdörr, där stjärten sticker ut. Vid varje
knackning stack sköldpaddan ut sitt sömniga huvud från
framdör-ren för att se vad som var på färde, för att varje gång få
ett blixtsnabbt slag på nosen av Billys knutna hand. Denna
sport var strängeligen förbjuden i San Micheles lag. Billy
visste det mycket väl och skrek som ett olydigt barn när jag,
för en gångs skull snabbare än han, högg tag i remmen kring
hans måge.
- Billy, sade jag strängt, jag vill ha ett privat samtal med
dig under ditt fikonträd, vi har åtskilligt att göra upp oss
emellan. Det tjänar ingenting till att smacka med läpparna
så där, du vet att du förtjänar ett ordentligt kok stryk och du
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
