Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Fågelberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
larna och berget. I min förtvivlan flydde jag från San Michele
och seglade till Monte Cristo och kom inte tillbaka förrän de
sista flyttfåglarna passerat över ön.
Det första jag hörde när jag kom tillbaka var att före detta
slaktaren låg för döden. Mässor för frälsningen av hans själ
lästes två gånger om dagen till trettio lire stycket - han var
en av de rikaste i byn. Framemot kvällen kom parrocon och
bad mig i Jesu namn besöka den döende. Doktorn misstänkte
lunginflammation, apotekaren var säker på att det var
hjärtfel, barberaren trodde att det var un colpo di sangue,
barnmorskan ansåg det vara una paura - skräckslag. Parrocon
själv, alltid på utkik efter det Onda ögat, lutade åt mal’occhio.
Jag vägrade att gå. Jag sade att jag aldrig varit praktiserande
läkare på Capri annat än för de fattiga, och att de inhemska
doktorerna var fullt kompetenta att handskas med dessa
olika åkommor. Endast på ett villkor skulle jag komma:
mannen skulle svära på krucifixet att han aldrig skulle sticka
ut ögonen på en fågel och att han skulle sälja berget åt mig
till det orimliga pris han begärt för två månader sedan.
Slaktaren vägrade. På natten fick han sista sakramentet. I
dagbräckningen kom parrocon ännu en gång. Slaktaren hade
antagit mina villkor, han hade svurit på krucifixet. Två
timmar senare tappade jag en halv liter var ur hans vänstra
lungsäck till bydoktorns bestörtning och byhelgonets ära, ty
slaktaren kom sig till min stora förvåning. Miracolo! Miracolo!
Barbarossaberget är nu en fristad för fåglar. Tusentals
trötta flyttfåglar vilar där varje vår och höst i säkerhet för
människor och djur. Hundarna i San Michele är förbjudna
att skälla då fåglarna vilar på berget. Kattorna får inte gå ut
utan att ha en liten alarmklocka om halsen. Billy,
vagabonden, är inlåst i aphuset, för ingen vet vad en apa eller en
skolpojke kan hitta på.
Hittills har jag aldrig sagt ett enda ord för att förringa
Sant’ Antonios sista stora mirakel som under många år
räddat livet på åtminstone femtontusen fåglar om året, lågt
räknat. Men när det är slut med mig tänker jag viska till
närmaste ängel, att med all respekt för Sant’ Antonio, så var det jag
och inte han som tappade varet ur slaktarens vänstra
lungsäck, och jag tänker be ängeln lägga ett gott ord för mig om
inte någon annan vill göra det. Jag är säker på att Vår Herre
älskar fåglar, annars skulle han inte gett dem samma par
vingar som han gav åt sina egna änglar.
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
