Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Kristusbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30
Kristusbarnet
Sant’ Anna skakade på sitt gamla huvud och undrade om
det vèrkligen var förståndigt att skicka ut ett så litet
gossebara en blåsig dag, och om det åtminstone var ett respektabelt
hus hennes barnbarn skulle föras till? Madonnan sade att hon
inte behövde vara ängslig, barnet skulle få riktigt varmt på
sig, hon var säker på att den lille skulle få det bra i San
Michele, hon hade alltid hört att små barn var välkomna där.
Det var bäst att låta gossen gå eftersom han nödvändigt ville,
visste hon inte att han redan hade sin egen vilja, liten som
han var? Sankt Josef blev inte ens tillfrågad, han hade
förresten aldrig mycket att säga i familjen. Don Salvatore, den
yngste prästen i Anacapri, lyfte försiktigt ner vaggan från
altaret, sakristanen tände vaxljusen och så bar det i väg.* Först
kom en liten korgosse som ringde i en klocka, sedan kom
två Figlie di Maria i sina vita dräkter och blå slöjor, sedan
kom sakristanen, svängande rökelsekaret och sist don
Salvatore med vaggan i famnen. Då de passerade genom byn
blottade männen sina huvuden, kvinnorna höll upp sina egna
småttingar för att de skulle få se hur det kungliga Barnet
låg i sin vagga med guldkrona på huvudet och en silverskallra
i form av en siren kring halsen - som skydd mot det Onda
ögat - och gatpojkarna ropade till varandra: Il Bambino!
Il Bambino! Vid porten till San Michele stod allt mitt husfolk
med rosor i händerna för att välkomna vår gäst. Det bästa
rummet i huset hade förvandlats till en barnkammare med
golvet bestrött med blommor och girlander av rosmarin och
myrten kring väggarna. På ett bord täckt med vår finaste
linneduk brann två vaxljus, för små barn tycker inte om att
bli lämnade ensamma i mörkret. I ett hörn av barnkammaren
stod min florentinska madonna med sitt eget lilla barn i
famnen, och från väggen såg två putti av Luca della Robbia och
den heliga Jungfrun av Mino da Fiesole ner på vaggan. I
* Kanske har ni inte hört talas om denna egendomliga sed? Medan
jag bodde i San Michele brukade jag varje år ta emot ett besök av
il Bambino, den största ära som överhuvudtaget kunde vederfaras
mig och mitt hushåll. Hans visit räckte vanligtvis en vecka.
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
