Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
droppar av din eviga sömndryck innan du börjar, så vore jag
tacksam.
- Det gör jag alltid, och det borde du väl veta som så
ofta stått vid min sida. Vill du skicka efter en präst så finns
det ännu tid till det. De brukar alltid sända efter prästen när
de ser mig komma.
- Det tjänar ingenting till att skicka efter en präst, han
kan ingenting göra för mig nu. Det är för sent för mig att
ångra och för tidigt för honom att döma, och jag gissar att
det gör dig detsamma.
- Det är mig fullkomligt likgiltigt. Goda människor och
onda är precis desamma för mig.
- Det tjänar ingenting till att sända efter en präst som
bara skulle säga mig att jag föddes i synd, att mina tankar
och mina gärningar var av ondo, att jag måste ångra allt jag
gjort, ta tillbaka allt. Jag ångrar mycket litet av vad jag
gjort, jag tar ingenting tillbaka. Jag har levat efter min
instinkt så gott jag kunnat, och jag tror att min instinkt varit
sund. Jag har ofta nog burit mig åt som en dåre när jag
försökte låta mig ledas av mitt förstånd. Det berodde på att mitt
förstånd inte såg klart, och jag har redan blivit straffad för
det. Jag önskar säga tack till dem som varit överseende och
vänliga mot mig. Jag har haft få fiender, de flesta var
doktorer, de gjorde mig förresten ingen skada, jag gick min egen
väg i alla fall. Jag ber dem om förlåtelse som jag smärtat.
Det är allt. Resten angår bara Gud och mig själv, inte prästen
som jag inte erkänner som min domare.
- Jag tycker inte om era präster. Det är de som med sitt hot
om evighet och om helvete lärt människorna att frukta mig.
Det är de som slitit vingarna från mina skuldror och
förvandlat mig till ett skrämmande benrangel som vandrar från hem
till hem med lie i handen och som trår sin danse macabre
på freskerna på deras klostermurar, hand i hand med alla
deras saliga och deras fördömda. Jag har ingenting att skaffa
vare sig med deras himmel eller deras helvete. Jag är en
naturlag.
- Just innan solen gick ner kom en liten trädgårdssångare
och sjöng för mig nedanför mitt fönster. Ska jag aldrig få
höra honom mer?
- Där det finns änglar finns det fåglar.
- Jag önskar att en vänlig röst kunde läsa Faidon för mig
än en gång.
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
