Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Rösten var dödlig, orden är odödliga, du ska få höra
dem igen.
- Ska jag någonsin mer höra tonerna av Mozarts Requiem,
min älskade Schubert och Beethovens titanska strängaspel?
- Det var endast ett eko från himlen du hörde.
- Jag är redo. Slå till, min vän!
- Jag ska inte bruka våld. Jag ska låta dig falla i sömn.
- Kommer jag att vakna?
Intet svar på min fråga.
- Kommer jag att drömma?
- Ja, allt är endast en dröm.
Han stod där tätt vid min sida med bekransade lockar och
drömtyngd panna, skön som kärlekens genius.
- Vem är du gosse? Är du Hypnos, sömnens ängel?
- Jag är hans broder född av samma moder, Natten.
Tanatos är mitt namn. Jag är Dödens ängel. Det är ditt liv
som slocknar i facklan som jag trampar under min fot.
Jag drömde att jag såg en gammal man stappla fram sin
ensliga väg. Då och då lyfte han huvudet och såg uppåt,
liksom sökte han någon för att visa honom vägen. Då och dä
sjönk han ner på sina knän som om han inte längre hade
styrka att sträva vidare. Redan låg fälten, skogarna och havet
djupt nedanför hans fötter och snart försvann också de
snöklädda fjällen i töcknet som omslöt den försvinnande jorden.
Framåt, uppåt gick hans väg. Stormdrivna moln lyfte honom
på sina mäktiga skuldror och bar honom med svindlande hast
genom det oändliga. Vinkande stjärnor ledde honom närmare
och närmare landet som inte vet av natt eller död. Han stod
till sist framför himmelens portar som var fastnitade med
gyllene gångjärn vid diamantklippan. Var det en evighet, var
det en dag, var det en minut som han knäböjde på tröskeln
och hoppades utan hopp att få komma in? Plötsligt slogs de
väldiga portarna upp av osynliga händer och en vit gestalt
med en ängels vingar och ett sovande barns ansikte svävade
förbi mig. Jag sprang upp och med förtvivlans djärvhet stal
jag mig in just som portarna skulle stängas.
- Vem är du, fräcke inkräktare? hejdade mig en sträng
röst.
En reslig figur klädd i vit mantel och med guldnyckel i
handen spärrade min väg.
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
