Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tigerns sabeltänder? Vad kunde grottbjörnens skarpa klor
förmå mot hans trädstam, späckad med törnen och vassa
musselskal? Vad kunde deras vilda styrka förmå mot hans
list, hans snaror, hans fallgropar? Så växte han upp, en grym
Protanthropus som dräpte allt levande, som kom i hans väg,
en Satan bland djuren. Upprätt bland sina fallna offer höjde
han sin blodstänkta segerfana över den osjäliga världen och
krönte sig själv till skapelsens konung. Det naturliga urvalet
rätade ut hans ansiktsvinkel och förstorade hans hjärnskål.
Hans vilda skri av vrede och fruktan formade sig till
artikulerade ljud och ord. Han lärde sig att tämja elden. Långsamt
tog han människoform. Hans ungar sög blodet ur det
skälvande köttet av de djur han dräpt och slogs som hungriga
vargar om märgbenen han krossat med sina väldiga käkar
och strött omkring i sin håla. Så växte de upp, starka och
grymma som han själv, färdiga till anfall mot varje levande
varelse som korsade deras väg, om det så var deras egna
fosterbröder. Skogen darrade när de nalkades, fruktan för
människan föddes bland djuren. Rasande av mordlust började
de snart slå ihjäl varandra med stenyxor. Den grymma
fejden begynte, fejden som aldrig upphört.
Vrede lyste i Herrens ögon. Han ångrade att Han skapat
människan. Och Herren sade:
”Jag skall utplåna människorna från jordens yta, ty de är
fulla av våld och ondska.”
Han befallde, och det stora djupets källor bröt fram och
himmelens fönster öppnade sig för att dränka människorna
och jorden som människorna besudlat med blod och brott.
Om Herren blott dränkt dem alla! Men i sin nåd lät Han
jorden än en gång uppstå renad och luttrad av syndaflodens
vatten. Förbannelsen levde kvar i blodet på det fåtal som
Han låtit rädda i arken. Mördandet började på nytt, kriget
blossade åter upp.
Gud såg på med oändligt tålamod, ovillig att straffa, villig
att förlåta intill det sista. Han sände till och med sin egen
Son till människornas onda värld för att lära dem mildhet och
kärlek och för att be för dem. Du vet väl vad de gjorde med
Honom? Himmeln till trots stack de sedan världen i brand.
Med djävulsk list smidde de nya vapen för att mörda
varandra. De tyglade döden att rida i skyn, de förgiftade den
livgivande luften med helvetets ångor. Stridens dån skakade
hela deras värld. En av änglarna som vaktar Guds tron har
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
