Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. I det gamla tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättat för mig att madonnans ögon är röda av tårar och att
såret i hennes Sons sida har gått upp igen.
- Men Gud som är barmhärtighetens gud, hur kan Han
låta detta mördande fortgå? frågade jag. Hur kan Han lyssna
oberörd till dessa ångestrop?
Den åldrige ärkeängeln såg sig försiktigt omkring för att
försäkra sig om att ingen lyssnade.
- Gud är gammal och trött, viskade han liksom
skräckslagen över sina egna ord. Hans tankar är tunga av sorg.
Änglarna som vakar över Honom med oändlig kärlek har inte
hjärta att störa Hans vila med dessa ständiga budskap om
ve och ondska. Ofta vaknar den Gamle upp ur sin marfyilda
slummer och frågar vad som orsakar dundret som dånar i
Hans öron och flamman som blixtrar genom mörkret. Och
änglarna som står omkring Honom svarar att dånet är rösten
från Hans egna stormdrivna moln och flamman är åskblixten
som Han själv tänt. Och Hans trötta ögonlock sluter sig igen.
- Det är bäst så, vördade ärkeängel, det är bäst så. För om
Hans ögon hade sett vad jag sett och Hans öron hört vad jag
hört, skulle Han än en gång ha ångrat att Han skapat
människan. Än en gång skulle Han befalla det stora djupets
källor att öppna sig för att förgöra människorna och denna
gång skulle Han dränka dem alla och lämna djuren ensamma
kvar i arken.
- Frukta Guds vrede! Frukta Guds vrede!
- Jag är inte rädd för Gud. Men jag är rädd för dem som
en gång var människor, de stränga profeterna, kyrkofäderna,
sankte Per som befallde mig vänta här tills han kom tillbaka.
- Sanningen att säga är det inte utan att jag också är en
smula rädd för sankte Per, medgav den åldrige ärkeängeln,
du hörde hur barskt han förebrådde mig att jag låtit vilseleda
mig av Lucifer. Gud själv har förlåtit mig och beskärt mig
att återvända till sin himmel. Vet inte sankte Per att förlåta
betyder att glömma? Du har rätt, profeterna är stränga. Men
de är rättfärdiga, de var upplysta av Gud och de talar med
Hans egen röst. Men kyrkofäderna läser endast med sina
skumma ögon andra människors tankar, deras röster är
människoröster.
- Ingen människa känner en annan människa. Hur kan de
döma dem som de inte känner? Jag önskar att den helige
Franciscus fanns bland mina domare, jag har älskat honom
hela mitt liv, han känner mig, han förstår mig.
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
