Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
regelbundet vackra drag af sydländskt tycke och ett
rikt svart hår, som ännu hängde oordnadt omkring de
fylliga skuldrorna. Hon riktade ett par stora, svarta,
frågande ögon på besökaren, som vid den sköna
uppenbarelsen tycktes ha förlorat sista återstoden af sitt
glada mod, och frågade slutligen, med hvem hon hade
den äran att —
»Jaså, Sissa känner inte igen sina gamla
barndomsvänner,» afbröt styrman Bäck med dämpad röst.
»Nej, nej — det är många år sedan vi va’ fastman
och fästmö.»
»Gustaf!» utbrast Cecilia med en ton af den största
öfverraskning. »Ar du i Stockholm? Stig in för all
del; jag står ju midt i korsdraget.»
Han inträdde i den praktfulla salong, hvars dorr
stod öppen, och hamnade i en mjuk soffa. Han såg
sig omkring. Allting var karmosinrödt der inne:
möbeltyget, mattan, gardinerna, bordduken, förhängena
i dörren till nästa rum; på en förgyld piedestal mellan
fönstren stod en hvit staty föreställande en naken
qvinna med ett äpple i handen, utmed ena väggen
ett uppslaget piano med nästan nedbrunna ljus och
cigarraska spild här och der öfver tangenterna. Då
han förläget strök med sin grofva hand af och an pä
soffan, kände han att han satt på siden. En underlig
vällukt fylde rummet, fast der ej fans en enda blomma.
Ett klöfveress låg på mattan ett stycke ifrån hans fot,
och under pianot såg han en bricka med en mängd
nedsölade höga fotglas och ett par buteljer med
silf-verhalsar.
Cecilia hade stannat framför en trymä, ordnade
så godt sig göra lät det ostyriga håret och kastade
i spegeln en lång blick på barndomsvännen, som satt
der med en min sä besvärad, som om han ej vågat
röra sig ur stället, af fruktan att soffan skulle ramla
i spillror under honom. Ett litet leende gled öfver
hennes svällande läppar, men bortjagades
ögonblickligen. Det var med en mycket likgiltig min som Cecilia
sjönk ned i en emma vid fönstret, och hennes ton
förrådde ej mycket deltagande, då hon afbröt
tystnaden med att fråga styrmannen, huru han mått sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
