- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
23

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STYRMAN" BÄCK.

23

varsamma ögon såg riktigt gammalt ut, ehuru dess
egare ej kunde vara mer än sex år. Då man såg
dessa tunna, hvita läppar, föreföll det som en
omöjlighet, att de någonsin dragits till ett barnsligt leende.

Den lille lade sig ned igen och sade liksom för
sig själf:

»Jag blef så glad; jag trodde det var Emma. Men
det gör det samma. Det är i alla fall bra att slippa
vara ensam.

»Du är väl ofta ensam?» frågade Bäck.

»Alltid,» ljöd det tröstlösa svaret. »Mamma bryr
sig inte om mig och Emma är alltjämt ute och går
ärenden.»

Bäck kände en oemotståndlig dragningskraft till
soffan, der den lille sjuklingen låg; han steg upp, gick
och satte sig på soffkanten och lade sin kalla hand
på hans hufvud.

»Det gör godt,» sade barnet. -Doktorn har sagt,
att jag skall ha kallt om hufvudet. Men det bryr
ingen sig om. Om jag dog, skulle ingen bry sig om
det heller.»

Men din mamma då?s sporde Bäck.

»Mamma skulle nog bli glad,» svarade barnet.
Hon säger alltid, att Vill är ett sådant påhäng, som
hon fått för sina synders skull.

»Nå, än grefven då?»

Grefven? Hvem är det? Kanske någon af
herrarne, som bruka hälsa på mamma. Jag känner dem
inte; hon stänger alltid in mig, då de komma. En
gång smög jag mig ut för att leka dunk med
svarf-varens pojkar nere på gården, men då slog hon mig.

»Men din far — kan han inte försvara dig?»

»Jag har aldrig haft någon far. Emma säger, att
hon har hittat mig i ett fågelbo, då jag var liten.»

Bäck satt en stund försjunken i djupa tankar.
Hans hand hade blifvit varm på Vills hufvud; han
bytte derför om och lade dit den andra.

»Du är snäll,» hviskade gossen. »Hvem är clu?»

Men den frågan blef obesvarad; Bäck hade ej hört
den. Det var framtidsplaner, som sysselsatte hans
tankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free