- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
63

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN VII.D IDÉ.

63

handling, jag sätter emot sig ett icke-jag — jag och
icke-jag bestämma hvarandra ömsesidigt eller jag
sätter i sig mot det delbara jaget ett delbart icke-jag —
— fan anamma den förbannade smörjan!»

»Herre jestandes, mår mamsell illa?» skrek Stina,
då hon såg Gerda signa ned på kistan badande i tårar.

Men det var omöjligt att få något svar af den
stackars snyftande flickan. Uet blef ingen annan
utväg för Stina än att lyfta upp sin unga matmor, leda
henne utför trapporna och öfverantvarda henne åt faster
Malla, som af de frossbrytningar, som oupphörligt
skakade de fina lemmarne, drog den slutsatsen, att någon
stor sjukdom var i faggorna. Gerda ordinerades att
genast gå till sängs, och denna ordination följde hon
så mycket hällre, som det var den enda utvägen för
henne att kunna få bli allena med sina tårar och sin
förtviflan.

VIII.

Följande morgon var Gerda visserligen mycket
blek och det matta uttrycket i ögonen sqvallrade om
en sömnlös natt, men någon sjukdom tycktes det
emellertid ej blifva af. Faster Malla förklarade, att sådant
kan man aldrig veta, och förbjöd sin brorsdotter på
det uttryckligaste att på hela dagen sätta sin fot utom
dörren. Denna föreskrift höll Gerda ej bättre än att
hon, så snart faster var ur vägen, svepte om sig en
schal och skyndade ut. Hon nådde strandvägen utan
hinder. Men Franck fans ej på den vanliga platsen.
En timme satt Gerda på stenen lyssnande efter
minsta knäpp och spejande åt alla håll, men den väntade
kom ej. Hon vände nedslagen 0111 hem, der
lyckligtvis ingen hade märkt hennes rymning. Så gick en
hel vecka, utan att Franck visade sig för någon.
Dagarne i ända hörde man hans enformiga
vilddjursvandring i buren. Ett par nätter å rad hade
ladugårdspigan sett ljuset i hans rum brinna till klockan tre på
morgonen. Till och med skogsvandringarne tycktes
vara instälda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free