Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2 SANNSAGOR OCH FANTASIER.
Detta var i längden mer än Gerda kunde bära.
På åttonde dagen efter inspärrningens början vände
hon sig till utseendet helt likgiltig till pastorn med den
gissningen, att herr Franck måtte vara illamående,
eftersom han ej synts till på så länge. Pastorn sade
sig skola gå upp och höra efter. Den halftimme, han
tillbragte uppe på herr Francks rum, föreföll Gerda
ändlös. Ändtligen kom han.
»Nå, hur står det till med honom?» frågade Gerda,
utan att se upp från den bok, hvari hon låtsade läsa.
»Ja, Gud vet,» svarade pastorn. »Han hade så
brådtom, att jag fruktar mitt besök var föga välkommet.
På min fråga hur det stod till, svarade han: »Tackar,
godt!» För resten utfor han i klagomål öfver sig själf,
kallade sig en lätting och en samvetslös menniska
hans sjukdom, om han har någon, lär väl således
enligt mitt förmenande vara ett fall af fullt utbildad
bondånger. »
»Men hvad är det då han inbillar sig ha gjort för
ondt?» frågade Gerda med den mest ointresserade ton
i verlden. Men pastorn var en spjufver, som kände
alltför väl till fruntimmerspolitiken för att löpa i fällan.
»Det gaf han mig inte lof att sprida ut,» svarade
lian med ett spefullt leende och afklippte alla vidare
frågor genom att ta sin hatt och aflägsna sig.
På qvällen samma dag kom bjudning till Gerda
frän en väninna på en af socknens herrgårdar att
öfvervara en namnsdagsfest följande dag. Huru gerna
än Gerda hade velat neka, kunde hon det ej af brist
på skäl; hon hade hela veckan förfäktat det
påståendet, att hennes illamående var fullkomligt häfdt,
hvarken hushålls- eller toaletthinder funnos att förebära,
och hon måste således beqväma sig att svara ja. Och
hon visste ju i alla fall, att den dagen skulle vara lik
alla andra på prestgården; Franck skulle vara instängd
på sitt rum och Gerda skulle ej ha annat att göra än
att sitta och lyssna till ljudet af hans steg. Så gerna
kunde hon vara borta och försöka friska upp sitt
lynne, som nu länge varit på upphällningen. Hon reste
således. Men det goda lynnet kunde hon ej dansa
sig till. Då hon på tredje dagen derefter kom tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>