- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
87

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISLOSSNING. 95

»Kalle Olsson har ju lofvat att ta oss om hand.»

»Han kan väl inte valla oss dagen i ände häller;
han har sin verkstad att sköta och mycket annat. Ge
mig hit grammatikan hvar var det vi slutade nu?
Vi hade kommit in ett stycke på verberna. Jo, här
är hundörat. Hvad heter to bee i præsens?»

I-am jag är, tuart, du är, heis, han är, vear, vi
äro, juar, I ären, tear, de äro.»

»Ja, uttalet var allt lite komsi komsa; annars gick
det perfekt. Nå, kan du nu säga mig, hvad det heter
på engelska: »Du är en liten snäll hustru, Marie.»

»Juar — e — little — gudd vejf, Marie.»

»Marié! Tackar så mycket. Numera heter jag
inte Marié, utan Märi, kom i håg det! Och du heter
John — mister John Elmtree; jag tror det låter något!
Alm heter elmtree på engelska, det har jag sett efter
i lexikonet. Och jag heter lady Elmtree.»

Det tycks, som om denna lektion bort aflocka
den trumpne åhöraren åtminstone ett litet godmodigt
leende. Men nej. Han knep ögonbrynen ännu tätare
tillsammans och sköt ut sin tunna underläpp.

Mister John Elmtree företog sig nu att gå
igenom alla tempora och modi af verbet to have; det
gick som ett vatten, om man bortser från alla
egenheter i uttalet. Stolt öfver att lexan gick så flytande,
höjde han rösten litet för hvarje tempus; när han
kommit till konditionalis, hade inspirationen redan kommit
honom att förgäta tid och rum, och participium
per-fektum skrek han nästan fram.

»Tyst då, John,» förmanade honom ladyn. »Du
domderar värre än om du vore hemma på verkstaden.
Kom i håg, att vi inte ä’ ensamma.»

»Han sofver ju,» svarade den äkta mannen.

Ja, verkligen, han tycktes sofva. Marie lät nu alla
betänkligheter fara och höjde rösten, äfven hon. Ett
litet kärleksgnabb uppstod med anledning af att
ingendera af de båda makarne ville erkänna den andres
öfverlägsenhet i »engelskan . Marie hade, medan
mannen varit sysselsatt dels i verkstaden, dels med
förberedelser till resan, tagit några lektioner för en
inföding och ansåg sig följaktligen berättigad till heders-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free